Att Mona Sahlin åkte chartrad lyxjet till Mallorca för att fira sin gamle vän Micael Bindefelds 50-årsdag har väl knappast undgått någon.
Inte heller att det skedde mitt under kyrkovalet och att diskussionens vågar har gått höga om hon gjorde rätt eller fel.
Själv svarade jag en reporter från Aftonbladet så här - jag tyckte alltså hon prioriterade fel. På detta har jag fått kraftigt mothugg av Aftonbladets läsare, huvudargumentet är att Sahlin måste få göra som hon vill på sin fritid.
PÃ¥ branschtidningen Resumé gjordes en nätundersökning “Har Ronge rätt i sin kritik?”. Där röstade 78 procent ja och 22 procent nej av 4.293 personer. SÃ¥ Ã¥sikterna gÃ¥r verkligen isär.
Läsare har skickat privata mejl till mig, bland annat om att jag är en “Monahatare”, att jag är köpt av moderaterna samt att jag borde kastas i ett gruvhÃ¥l i Malmberget.
Jag tycker denna diskussion, även om den är roande och uppiggande, hamnar ganska snett.
För mig handlar det ju inte alls om att jag vill moralisera över Mona Sahlin. Hon får festa sju dagar i veckan för min del, med vem hon vill och hur hon vill. Helt klart betalar inte heller skattebetalarna någonting av kalaset utom kanske att Sahlin har med sig livvakter till Mallorca. Och att behöva ha livvakter är ingen höjdare, inget att vara avundsjuk på.
Alltså: Jag håller med alla som nu skäller på mig om att Mona Sahlin har rätt att göra som hon vill på sin fritid. Kärnfrågan är: Vad vill hon? Vill hon att socialdemokraterna ska vinna valet? Vill hon bli statsminister 2010?
Det är i det ljuset Mallorcaresan ska ses. Jag har konstaterat att det inte är runt Stureplan som de viktigaste väljargrupperna i Sverige finns. De marginalväljare som vacklar mellan höger och vänster, som sitter i belånade kåkar och hyresrätter och funderar på vad som kommer att hända med jobb, inkomst, räntor och skatter framöver är de som måste övertygas. Fredrik Reinfeldt har idag ett personligt varumärke som kan te sig tråkigt, men också signalerar mycket trygghet.
I de senaste opinionsmätningarna rasar förtroendet för Sahlin jämfört med Reinfeldt. 63 procent mot 22 anser att Reinfeldt är bättre på att leda en regering än Sahlin. Borde inte det stämma även de mest rasande sossar till eftertanke och ett visst mått av ödmjukhet istället för att vilja slänga budbärare och kritiker i närmaste gruvhål?
Jag tror att Mona Sahlin idag förknippas för mycket just med Bindefeld, premiärer, Liza Marklund, progressiva skådespelargäng, Pridefestivaler, Stureplan, Stockholmsperspektiv, kort sagt glass och yta.
Hon gjorde rejält avtryck när hon för mÃ¥nga Ã¥r sedan formulerade den lysande retoriska repliken: “Jag äter hellre falukorv hemma med ungarna än entrecôte pÃ¥ LO”. Men: “Jag äter hellre oxfilé med Bindefeld än entrecôte med LO” klingar inte lika bra, eller hur?
Sahlin kunde ha sagt till Bindefeld: “Jag bjuder dig pÃ¥ en fin privat middag sedan. Men nu är det ett Ã¥r till valet - jag mÃ¥ste hyfsa mina opinionssiffror”. Eller om hon absolut ville Ã¥ka till Mallorcafesten kunde hon förberett med att ha gjort en rejäl landsomfattande turné innan, kanske med kyrkovalet som krok. Den kunde hon ha hänvisat till när kritiken kom.
Det personliga varumärket är oerhört viktigt att vårda för en person som vill leda ett land. Det gör Reinfeldt just nu framgångsrikt.
Allt handlar om vad man vill. Vill man hellre vara partyledare än partiledare är det förstås helt okej.
/Paul Ronge
PS: Ingen skugga över Micael Bindefeld. Han är lysande bra på det han gör och väl värd ett fantastiskt 50-årskalas!
Det här inlägget skrevs söndag, september 20, 2009.
Tags: Add new tag
Du kan följa alla kommentarer till inlägget via RSS 2.0 feed.
Du kan svara på inlägget eller Trackback från din egen sida.
20 september, 2009, 10:54
Hej Paul,
Ja det är detta med tajming. Den är inte Mona Sahlin särskilt bra på, eller så har hon dåliga rådgivare.
Uppe i Kiruna, där arbetarna i gruvorna sliter arslet av sig och knappast ens sett lyxhotell på bild är det en mysko signal som skickas ut av sossarna. Och jag säger som du, hon får åka vart hon vill så länge hon betalar det själv men söker hon jobbet som statsminister är hon nog ute och reser på fel plan.
20 september, 2009, 17:17
Det blir ju lite konstigt med alla politiska och media agendor.
Kanske hon gjorde det i sann Berlusconi anda.
Där det gäller att synas i media eller äga media vara i rätt samanhang och knyta kontakter. I stället för att jobba hårt och visa engagemang.
En del tror det kan bli lättare om man på så vis kan styra media och makt.
Hon borde varit aktivt engagerad i valet på hemma plan i stället.
Får väl åka till bokmässan med Bodström i stället.
Få en plats i Solen hos Jubilerande Pirater även om jag noterade att Bodströms kompis Liza inte skulle dit och tyckte det var bra i x-pressen idag.
Leroy
Leroy
21 september, 2009, 05:32
[...] Sahlin g̦r som hon vill Рmen vad vill hon? [...]
23 september, 2009, 15:08
Hej. Fast om du bara uttalar dig om oppositionsledare Sahlin i rätt starka ordalag, dessutom) och inte demokratiminister Sabuni eller kulturminister Adehlson så blir det ju rätt tydligt var ditt fokus ligger, eller hur?
Vet du vad jag tror? Jag tror att du uttalade dig på uppstuds, utan att dubbelkolla vilka fler som var med, och att det sen är svårt att backa. Det må vara så att Aftonbladet inte har frågat dig om fler än Sahlin, men du har säkert numret till någon som gladeligen tagit emot din dräpande kritik mot två befintliga ministrar som åker på samma kändisfest som Sahlin, och vilken brist på respekt gentemot väljarna som det manifesterar, eller nåt.
Du kan säkert hitta nåt klatschigt att säga.
23 september, 2009, 18:01
Hej Jimmy,
med all respekt så har du inte förstått vad jag menar - läs gärna bloggen en gång till.
Det är ointressant hur många borgerliga ministrar som åkte med till Bindefeld - ingen av dem aspirerar på att vinna valet åt socialdemokraterna (oppositionen) och bli statsminister 2010.
Som jag skriver kan också Sahlin festa hur mycket hon vill med vem hon vill. Jag moraliserar inte. Däremot tror jag att om hon vill få svenska folkets förtroende att bli statsminister och skapa trygghet i en svår och orolig tid så är det för mycket Bindefeld, Pride, Stureplan och glass och yta förknippat med hennes personliga varumärke för att det ska vara nyttigt. Man vinner inga val på Stureplan.
När du och andra menar att de borgerliga ministrarna är lika goda “kÃ¥lsupare” som Sahlin har ni alltsÃ¥ helt missat min poäng.
Tack också för din vänliga ton - mycket trevligare än den gruvhålssemantik som jag mött från andra upprörda socialdemokrater.
28 september, 2009, 09:43
Hej Paul.
Med all respekt så har jag läst bloggen flera gånger, och jag vidhåller min tes om att du uttalat dig på chans (jag kallade det uppstuds i förra kommentaren), och inte kan backa i efterhand. För mig veterligen så är ministrar, även om de är borgerliga, också måna om att vinna val. En och annat statsråd kanske t o m hoppas bli en framtida statsminister.
Sen såg jag att du äntligen fått frågan också om en av borgarnas festande statsråd (tror det var om Sabuni) och såg också (surprise surprise) att du inte tyckte att det fanns något att uppröras över. Till skillnad från fallet Mona Sahlin.
Precis i linje med min tes, således.
28 september, 2009, 18:19
Om du läst min blogg flera gånger finns inget ytterligare att diskutera.
Du säger att jag uttalat mig på chans. Jag, som är litet närmare källan än du (dvs mig själv), vidhåller att jag uttalat mig helt genomtänkt: Sahlins resa: En grej. Sabuni: Ingen grej.
Läsarna av denna blogg får väl välja vem de vill tro på.
08 november, 2009, 22:26
[...] inte orkar sätta mig in i. Jag kan absolut tänka mig att tycka att hon får leva sitt liv precis som hon vill och jag kan också hålla med om kyrkan väl ändå har fått egna ben att stå på och att hennes [...]