Nu har juristen/journalisten och TV4:s förra “etikorakel” Trond Sefastsson fÃ¥tt sin dom - han fälldes för mutbrott.

I en intervju för Lars Adaktusson i TV8 säger han att det är tveksamt om han kommer att överklaga domen eftersom han dÃ¥ fÃ¥r leva med “soppan ett halvÃ¥r till”.

Den juridiska domen är ändå en smekning jämfört med den moraliska och yrkesmässiga domen: Sefastsson har sannolikt gjort sig omöjlig både som jurist och journalist. Om jag var han skulle jag överväga emigrering och en ny karriär som biodlare i Grekland.

Den viktigaste lärdomen av Sefastsson-fallet är att det är oerhört svårt att värja sig mot misstankar om att utnyttja sin ställning som journalist när man extraknäcker, det må vara som jurist eller som medietränare. Journalisten har en extrem maktposition. Och borde givetvis bevakas mycket hårdare än vad som sker idag.

När jag efter drygt 20 år som reporter för tio år sedan tog klivet över till PR, medieträning och krishantering var mitt första utspel i Resumé att journalister inte ska medieträna och att PR-folk som jag inte ska syssla med journalistik. Det var 1998 f.l (före länkandet) så Johan Såthes stort uppslagna intervju med mig finns nog bara i något gammalt dammigt arkiv.

Medieträning skulle ju kunna användas lika väl för att muta till sig pengar som juridisk hjälp: “LÃ¥t mig medieträna dig för 45 tkr sÃ¥ bjuder jag in dig till min talkshow”. Eller: LÃ¥t mig “medieträna dig sÃ¥ kan jag ju självklart inte granska dig och din företagsskandal i mitt nyhetsprogram, det vore ju jäv”.

Den här debatten mÃ¥ste hÃ¥llas vid liv när vi nu fÃ¥r en ny generation mediemänniskor som gärna beskriver sig med en bukett med titlar: “journalist, författare, debattör, PR-konsult”.’

PR-konsulterna Lars-Ola Nordqvist på Comvision och Heinz Paul på Connect PR har skrivit utmärkt om detta ämne i Journalisten.

Den flitiga bloggaren Jonas Morian tycker annorlunda. Och PR-konsulten Jerry Silfwer föreslår en kompromiss: frilansjournalister ska kunna medieträna.

Här följer mina förslag till gränsdragningar efter mer än 30 Ã¥r i “branschen”:

Journalister ska aldrig medieträna eller ta PR-uppdrag. Däremot kan frilansjournalister (och anställda med arbetsgivarens tillstånd) skriva i kundtidningar (köpta media), vara moderatorer och i olika sammanhang berätta hur journalister tänker, hur man värderar nyheter och så vidare.

PR-konsulten ska aldrig ta journalistiska uppdrag i oberoende media, men kan skriva i kundtidningar, skriva krönikor (vilket ställer moraliska krav att du inte gynnar uppdragsgivare), samt vara moderator.

Inga vattentäta skott alltså. Journalister och PR-folk kan mötas och konkurrera på arenor som kundtidningar och moderatorsuppdrag. Men den oberoende journalitiken, som är beroende av sin trovärdighet hos allmänheten , ska hållas ren från PR-folk.

/Paul Ronge

Uppdatering 1: Jerry Silfwer har uppdaterat med ett inlägg där han uppmanar till debatt kring frågan. Posta gärna egna synpunkter här i kommentarsfältet eller på Silfwers inlägg.

Updatering 2: Niclas Strandh och Sofia Mirjamsdotter tar upp diskussionen i sin veckorapport på Same Same But Different. En blogg som rekommenderas varmt, inte minst för veckorapporterna.

Det här inlägget skrevs söndag, december 7, 2008.
Tags: Heinz Paul, Jerry Silfwer, Jonas Morian, journalistik, krishantering, Lars-Ola Nordqvist, medieträning, Paul, Paul Ronge, PR-konsulter, Sefastsson
Du kan följa alla kommentarer till inlägget via RSS 2.0 feed. Du kan svara på inlägget eller Trackback från din egen sida.