Journalisterna - den tredje statsmakten - måste granskas lika hårt som alla andra makthavare - det är en sanning allt fler skriver under på.
Och journalister gillar inte granskning av sig själva. Ingen har beskrivit detta bättre än Liza Marklund själv i en krönika med titeln “Journalister ska inte komma undan”.
ÄndÃ¥ är det precis det hon försöker göra och ingen kan vara mer “ömtÃ¥ad” än hon när hon, enligt Expressen för första och enda gÃ¥ngen, tar till orda om Gömda-skandalen.
Jag kan som gammal reporter se hur sprÃ¥ket “slirar” i ovanstÃ¥ende intervju. Det är mycket “Antonsson pÃ¥stÃ¥r” och artikeln vinklas utifrÃ¥n att det skulle handla om “tvÃ¥ partsinlagor”, när sÃ¥ mycket är rena faktafrÃ¥gor av typen: Är det som pÃ¥stÃ¥s av Mia i “Gömda” sant eller falskt?
Bloggaren Jerry har lagt ner ett hästjobb pÃ¥ att ur Antonssons bok göra ett koncenterat av det som är falskt i “Gömda”. Han har ocksÃ¥ ett komplett artikelarkiv om det som har skrivits i frÃ¥gan.
Trots att Marklund försöker tiga ihjäl skandalen sÃ¥ dör den inte. Den tar exempelvis ny fart idag när “The witch” fÃ¥r Blue Publishing att lova kontrakt till alla författare som lämnar Piratförlaget.
4932 personer har, när detta skrivs, sett Annika Widebecks utmärkta program i TV4 Nyhetsmorgon på Youtube.
Men Widebeck, Johanne Hildebrandt och Staffan Heimerson tillhör undantagen i journalistkåren. Den är inte bra på att granska sig själv - för att uttrycka det milt.
Hur Liza Marklund och Piratförlaget än försöker blanda bort korten sÃ¥ var det hennes trovärdighet i rollen som journalist som gjorde att “Gömda” uppfattades som en sann historia och som gjorde att den därför blev en sÃ¥dan bestseller och som gjorde författarna stormrika.
En annan journalist, mutmisstänkt för att ha utnyttjat sin roll som journalist för att tjäna pengar, är Trond Sefastsson. Han fÃ¥r nu nytt jobb av Patrik Engellau i “Den nya välfärden” i ett projekt som kallas “Mediegranskarna”. Jag tycker visserligen det är att sätta bocken som trädgÃ¥rdsmästare. Men det ligger verkligen i tiden med mediegranskning. Här är ytterligare ett exempel, sajten Second Opinion ska ge de som misshandlas i media en chans att lägga till rätta. Hittills har den inte imponerat pÃ¥ mig, men den kanske tar sig när sajten lanseras pÃ¥ allvar.
De som hittills imponerat mest på mig är Monica Antonsson och alla bloggare som Jerry, The Witch, Ingrid Carlqvist, Thomas Hartman med In The Pendent, Ramona Fransson med sin namninsamling och alla andra som grävt, redovisat fakta och hållit grytan kokande. Jag har själv funderat väldigt mycket på detta och skulle jättegärna vilja få in synpunkter och förslag: Vad gör man för att få en mer hållbar och effektiv mediegranskning överlag?
Kanske är det ett “Lex Liza Marklund” att bloggarna är de nya granskarna (av granskarna är det kanske bäst att lägga till)?
/Paul Ronge
Uppdatering 1: Här skriver Dagens Media om min kritik.
Uppdatering 2: Tidningsutgivarnas VD Anna Serner börjar syna Marklundaffären.
Uppdatering 3: Här skriver Eva Westerberg om Marklundaffären. Hon länkpuffar också för Neos debatt om Mediemakt på torsdag.


06 januari, 2009, 23:59
Även du ska ha en stor eloge att du engagerar dig i detta och samtidigt riskerar att hamna i mediakylan.
Jag tror att vi bara ser en början på en revolution som har flera bottnar. Dels ett generationsskifte där de nya generationerna inte känner sig bundna av nationalitet och arbete utan tror på sig själva. Sedan gör den tekniska utveckligen med internet och bloggandet att fakta kan granskas direkt och fel blir obönhörligt avslöjade. Tidigare var man ju tvungen att knacka ner ett brev på papper och skicka. Man glömmer fort och då kom det i bästa fall en rättelse några dagar sedan i en undanskymd vrå i tidningen. Rättar man inte nu direkt kan få ett helt bloggdrev efter sig på 10 sekunder!
Nu gäller också argument, klara precisa och logiska. Hur ska du annars kunna dria en blogg om du inte kan försvara det du skriver eller om du skriver PK svenska och ingen läser!
Vi har bara sett början på deltagardemokratin vars nästa steg är att utmana TV mediet på allvar med egeninspelade intervjuer och reportage. Kvar blir de riktigt bra TV stationerna med dess stjärnreportrar typ BBC och Aljazeera.
Liza är chanslös i detta fall och kommer att falla tungt. Vi har bara sett början på detta och ingen har ju ännu nystat upp härvan i USA. Mia måste ju ha flera diagnoser som alla börjar på M.
07 januari, 2009, 09:04
Tack,
jag tror du slår huvudet exakt på spiken!
Trots mÃ¥nga och stora misstag pÃ¥ de kvällstidningar där jag jobbade sÃ¥ reagerade sällan läsarna till redaktionen förrän felen blev gigantiska (exempelvis vid Expressens “Kör ut dem-kampanj” pÃ¥ 1990-talet). Jag tror helt enkelt att läsarna inte orkade.
Internet och bloggandet är en revolution för orken och lusten att granska.
07 januari, 2009, 10:01
Bloggarna - den nya tredje statsmakten?…
Det pÃ¥gÃ¥r en intressant diskussion utanför medie- och blogglöpen om IPRED, FRA och Israels krigföring mot Hamas i Gaza.Liza Marklund stÃ¥r i fokus, eller som utgÃ¥ngspunkt, för denna diskussion som sakta men säkert skapar ringar pÃ¥ vattnet och nu även in…
07 januari, 2009, 11:33
Hej
Idag den 7 januari har jag skickat namninsamlingen till Eva Hamilton och den hade 563 underskrifter för tillfället. Det fiffiga med namninsamlingen är att jag kan skicka listan flera gånger, så fortsätt skriv på!
Mvh
Ramona Fransson
07 januari, 2009, 14:05
Tack för Dina inlägg Paul
De stora
tidningarnas tystnad eller konstiga detaljskriverier om Marklundsaffären är underligt och sorgligt. Det måste vara ett kameraderi som spritt sig under senare år. Och så feltänkt. Det är ju nu som pressen måste visa inte minst nya generationer att den har ett bevakningsansvar och inte faller för påtryckningar.
Särskilt sjaskig tycker jag DN är. Den skriver om litterära skandaler i USA, men lÃ¥ter bli att redogöra för den om Gömda och Asyl. Dessutom kallas Monica Antonssons bok “kritiserad” (ett sätt att nedvärdera). Vem har kritiserat? DN har ju inte ens recenserat boken.
Hans Nordh
07 januari, 2009, 14:54
Maffian lägger ju ett hästhuvud i sängen på folk dom inte gillar. Vill du attjag ska lägga ett vildsvinshuvud i sängen på Maria S. på DN? Vi har för många av dom härnere i Småland?
Skämt åsido så kommer deltagardemokratin i form av bloggar och epost att tvinga dom så småningom. Maria borde ha lärt sig efter att bloggdrevet drog över dom efter Johan Norberg incidenten som var en storm i ett vattenglas jämfört med detta.
Både DN och Expressen förlorar ju på detta så länge det pågår.
07 januari, 2009, 15:21
Ännu värre blir historien när man tittar pÃ¥ Eliasabeth Hermon och hur hon behandlades av Liza Marklund och Expressen. “Jornalister ska inte komma undan” säger Marklund - men uppenbarligen kan hon själv komma undan med förtal. Att Elisabeth Hermon dessutom i och med artiklarna i Expressen blev synlig för de som förföljt och hotat henne och därmed Ã¥ter trakasserad berör tydligen inte heller Marklund. Att inte detta slagits upp i gammelmedia - debatterats, diskuterats - är skrämmande.
/Christina
http://boktyckaren.blogspot.com/
07 januari, 2009, 18:20
Bloggarnas makt är stor. Och tack och lov för det. Annars hade denna historia eller mediaskandal troligtvis aldrig kommit fram i byken. Apropå Lizas tystnad, så talar väl den för sig själv. // Stig-Åke
07 januari, 2009, 19:33
Jag uppskattar att du visar modet att skriva om det här. Det är en mediakatastrof att de som vågar yppa något alls, som Annika Winbeck (tv4)som verkar ha fått problem på grund av det.
Är det rimligt att debatten ska ske “bakom lyckta dörrar”? Det är sÃ¥ det känns dÃ¥ det pÃ¥gÃ¥r en intensiv debatt i bloggvärlden, är det verkligen okej att riksmedierna ska fÃ¥ tiga ihjäl detta för EN journalists skull? Är de inte oroliga att tappa trovärdighet och läsare?
07 januari, 2009, 20:35
[...] "Lex Liza": Är bloggarna de nya granskarna? (Ronge Kommunikation)När prästen stjäl ur kollekthåven (Thomas Hartman | In The Pendent)Länkar (Åsas [...]
08 januari, 2009, 08:50
[...] Tristan Hugo: Sanning pÃ¥ undantagstillstÃ¥nd, men där finns en glimt av renässans (4/1) Ronge: “Lex Liza”: Är bloggarna de nya granskarna? (6/1) Hosanna: Att hushÃ¥lla med sanningen eller konsten att göra en Mia (6/1) Trilog: [...]
08 januari, 2009, 13:42
Jag har precis snackat i telefon med en kompis som befinner sig i utlandet, och som tidigare arbetat som kulturjournalist pÃ¥ en av Sveriges största tidningar. Min vän hade inte hört talas om Marklundsfejket, sÃ¥ jag försökte med andan i halsen Ã¥terge huvudpunkterna utan att bli alltför ostringent. Det var svÃ¥rt, för det är inte bara själva historien om bokfejket som är komplicerad. Det här är en mÃ¥ngfacetterad händelse, som handlar om stora frÃ¥gor som journalistiskt ansvar, medieelitens makt och om de nya sociala mediernas betydelse som demokrativerktyg. “Du borde skriva nÃ¥got om det. Det behövs,” sa jag.
Min vän lyssnade och sa sen: “Varför skulle man skriva om det? Det är väl ingen som bryr sig om Liza Marklund?! En blond bimbo som skriver kiosklitteratur, det är väl ingen som tar henne pÃ¥ allvar? Och en tant frÃ¥n… sa du ALLAS veckotidning? Som säger att hon ljuger? Än sen?”
Jag blev lite upprörd och försökte än en gÃ¥ng förklara för min vän varför jag anser att det här är en skandal av enorma mÃ¥tt, men jag trasslade visst till, det för min vän tycktes tro att de mest tillförlitliga källorna för den som ville sätta sig i ämnet var de stora dagstidningarna. Min vän sökte pÃ¥ nätet och sa “titta här, det stÃ¥r ju visst om det - kritiserad bok JK-anmäls, det är väl den, va?” “Nej, nej”, ropade jag, “det är bara vinklade notiser. Du mÃ¥ste läsa bloggarna, det är där du hittar hela historien. Läs Monica Antonssons blogg!”
Min väns hastigt tilltagande avsmak var pÃ¥taglig, och jag insÃ¥g själv hur illa det lät i min väns öron. “Strunta i riksmedia? Söka efter nertystade sanningar i bloggosfären? Bland rättshaverister, konspirationsteoretiker, veckotidningsmurvlar och vanliga idioter? Nej, det här tänker jag inte ta i med tÃ¥ng!” sa min vän, och vi avslutade samtalet i en atmosfär där det kändes som om jag hade fÃ¥tt brallorna nerdragna.
Jag vill härmed slÃ¥ ett slag för teorin att Ã¥tminstone en del av kulturetablissemangets tystnad i Gömda-skandalen beror pÃ¥ reaktioner som liknar min vän kulturjournalistens. BÃ¥de debattens sakinnehÃ¥ll och det faktum att den förs utanför de etablerade medierna gör att man som deltagare i den upplever att man riskerar att fÃ¥ “skit pÃ¥ fingrarna” därför att man hamnar utanför gränserna för den hegemoniska diskursen. Jag tror inte det nödvändigtvis handlar om att man vill försvara Liza Marklund eller att man inte tror att Monica Antonsson har torrt pÃ¥ fötterna. Det finns en stark klassanda i kultur- och mediesfären, och Mia och Liza och de lurade läsarna uppfattas kanske som alltför lowbrow för att befatta sig med av sÃ¥dana som min vän, som tillhör, eller vill tillhöra kultureliten.
08 januari, 2009, 15:11
Jag tror du har helt rätt och ditt lÃ¥nga inlägg tillför nÃ¥got nytt och viktigt. Vi fÃ¥r inte konspiratoriskt döma ut alla kultur och samhällsjournalister som en medveten “försvarsstyrka” för Liza Marklund. Nu kommer Neo (som ju inte kan beskyllas för att hÃ¥lla nÃ¥gon “kiosklitteraturnivÃ¥”) att debattera detta pÃ¥ ett seminarium. Det är ett stort fall framÃ¥t.
Jag hoppas och tror att istäcket att debattera “Gömda” ocksÃ¥ pÃ¥ riksmedias kultursidor, i SVT etcetera, snart är genombrutet.
10 januari, 2009, 11:32
Antonsson är ju journalist. Det är hon och inte några bloggare som har granskat Marklund. Bloggarna har bara hänvisat till hennes arbete, inte gjort något själva.
Däremot är det viktigt att den hör soppan uppmärksammas- och det har bloggarna gjort bra.
10 januari, 2009, 14:28
Marcus, du har helt klart en poäng i att Antonsson är journalist. Men hon är också bloggare - i högsta grad aktiv. Det sista du skriver tycker jag är det viktigaste och där är vi eniga. När Gömdafejken och journalisternas förhållningssätt till skandalen nu debatteras på PK den 19 januari tycker jag alla inblandade bloggare kan sträcka på sig.
10 januari, 2009, 23:35
[...] PR-konsulten Paul Ronge [...]
11 januari, 2009, 22:11
[...] då bloggarna bestämmer sig för att ta reda på hur saker ligger till. Annars är Paul Ronges postningar de som fått störst uppmärksamhet. Vi rekommenderar dem som ännu inte läst att läsa Isobel [...]
19 januari, 2009, 19:31
Trodde aldrig att jag skulle skriva detta: men debatten Flashback har verkligen varit fantastiskt i den här frågan.