Debatten pÃ¥ sajten stormar kring Liza Marklund, pirater och nedladdning. Flera kommentarer har handlat om lagliga alternativ som Spotify och iTunes. Jag använder iTunes Store för att köpa musik och uppskattar hur de har lagt upp “butiken”. Ibland hÃ¥ller jag inte med om de musiktips som jag valt att fÃ¥, men ibland är de spot on. Ungefär som när man frÃ¥gar den lokala skivhandlaren (sÃ¥ länge han/hon nu finns kvar…) Att köpet bara är ett klick ifrÃ¥n gör att jag egentligen köper mer musik än vad jag borde. Lyssnar mest pÃ¥ min iPod, vilket tyvärr gör att Spotify gÃ¥r bort och tills vidare sörjer jag inte särskilt över detta.

Men masken i äpplet är att Apple använder DRM-teknologin, ett system som begränsar möjligheten att sprida den köpta musiken vidare. Jag betalar alltsÃ¥ 90 kronor för en “skiva” som jag sedan inte kan spela var jag vill. Antalet klienter som man kan spela musiken pÃ¥ är begränsat (först tre och nu fem) och när en kompis vill fÃ¥ eller lÃ¥na en av mina lagligt köpta lÃ¥tar sÃ¥ gör man bäst i att bränna ner en skiva och springa över med den. Sedan fÃ¥r kompisen lägga in lÃ¥ten i sitt bibliotek och föra över den till sin MP3-spelare. LÃ¥ter det krÃ¥ngligt? Om man istället väljer att piratkopiera lÃ¥ten är det bara att mejla över.

Till slut har Apple, eller musikindustrin, kommit till sans. Åtminstone verkar det så i dagens e24. Kanske är 2009 året då skivindustrin förstår att smarta, tekniska begränsningar egentligen bara begränsar deras egen skivförsäljning. Det som är riktigt imponerande i allt detta är hur Apple PR-mässigt har fått iTunes, med tjänstens tekniska begränsningar, att kännas som ett riktigt bra alternativ till fildelning.

/Mattias Ronge

Fler som skriver om slopning av kopieringsskyddet:
Ny Teknik
DN
Sydsvenskan

Det här inlägget skrevs onsdag, januari 7, 2009.
Tags: Apple, kopieringsskydd, Mattias, Mattias Ronge, PR
Du kan följa alla kommentarer till inlägget via RSS 2.0 feed. Du kan svara på inlägget eller Trackback från din egen sida.