Många vill höra Barack Obamas åsikt kring ockupationen av Gazaremsan och det nu pågående blodbadet, som i hög utsträckning drabbar civilbefolkningen. Han har enbart skrivit en kort kommuniké om konflikten och i SvD spekulerar man om varför, likaså i NY Times blogginlägg här. Kanske är det inte konstigare än att han faktiskt vill vänta tills han är insvuren (och samtidigt köpa lite tid).
Den tillträdande presidenten Barack Obama bars i valrörelsen fram av sin strålande retorik och sin starka karisma. I Sverige upplevde vi att valet stod mellan det nya, fredliga och demokratiska eller det gamla, krigshetsande och republikanska. Paul som var på plats har skrivit mycket bra om valrörelsen här. Samtidigt kritiseras Obama för att han varit för vag vad gäller realpolitik och för att han kommit med löften till det amerikanska folket som är omöjliga att hålla.
Men Barack Obama har trots allt sagt en hel del som inte fÃ¥tt särskilt mycket utrymme i medierna, eftersom det inte rimmar med “change”. Han har marknadsfört sig som en övertygad Israelvän, läs bland annat Washington Post här, och har tidigare kommit med uttalanden kring den komplicerade PalestinafrÃ¥gan som lika gärna kunde ha varit underskrivna George W Bush, enligt The New York Sun. Han har varit tydlig i att motsätta sig homosexuellas rätt att gifta sig (även om han är för partnerskap). Barack Obama har varit tydlig i sin ambition att fortsätta kriget i Afghanistan, men vill dock snabbare än John McCain dra sig ur Irak.
Om IsraelfrÃ¥gan har han bland annat, efter en helikoptertur som anordnades av Ariel Sharon sagt följande “At that height, I could see the hills and the terrain that generations have walked across. I could truly see how close everything is and why peace through security is the only way for Israel” , enligt samma artikel i New York Sun som länkas till ovan.
I dessa viktiga frågor, när allt kommer omkring, är det inte mycket nytt under solen. Antingen har han medvetet valt att profilera sig nära sin politiska motståndare för att inte skrämma bort viktiga röster, särskilt med tanke på att han är ung, akademisk och svart. Eller så har han varit tydlig med många åsikter som vi själva har valt att bortse från, eller sortera under valtaktik, eftersom det inte rimmar med förändring i amerikansk politik.
Har vi då egentligen rätt att känna oss lurade? Jag anser inte det. Ståendes på huvudet skulle han ändå vara en bättre president än George W Bush.
/Mattias Ronge
