Trätobröderna PR-konsulter och journalister lever i en evig symbios. De är Abel och Kain, ett destruktivt codependent förhållande, en Norénsk familjemiddag. PR-apa, PR-person, PR-nisse, PR-snubbe, PR-människa, PR-orm. Kärt barn har många namn. I alla fall när det omnämns i medierna. Som sagt, förhållandet har en lång, sårig historia - lite som Elisabeth Taylor och Richard Burton.
Men - kanske är detta på väg att förändras.
I kölvattnet av politikernas lämmeltÃ¥g till Twitter (eller fÃ¥geldans som Fredric Kjellberg kallade det) hände nÃ¥got intressant. Journalisten Lisah Pettersson pÃ¥ SVT:s ABC postade för nÃ¥gra dagar sedan en tweet: “Tv-reporter, alltid pÃ¥ jakt efter bra grejer till SVT ABC - tacksam för tips om stockholmsnyheter! Please RT this! #svpt #semar”
Det är förstås inte första gången en journalist jagar nyheter på Twitter, men är det ett tecken på vad som komma skall? I USA är företeelsen utbredd. Mängder av journalister följer och deltar i konversationer och utbyter information. Speciellt teknikjournalister var tidiga med att använda mikrobloggen som nyhetskälla.
Petterssons tweet är ett klockrent sätt att spara tid. För henne själv eftersom hon snabbt kan fÃ¥ ett antal intressanta tips utan att jaga pÃ¥ fältet, för alla som är intresserade av att tipsa om bra vinklar eftersom de vet precis vad journalisten vill ha och när hon vill ha det. Sedan vänder sig förstÃ¥s inte Pettersson specifikt till varken PR-konsulter, företag eller organisationer utan till Twitter-medlemmar i största allmänhet. Det ger en signal om att hon är intresserad av vad allmänheten tycker är en nyhet. Och inte minst - hon kan ge snabb feedback till tipsare. Petterson skriver, efter att ha fÃ¥tt in tips om nyheter: “Tack för tips, det lÃ¥ter intressant, men jag behöver en tydlig stockholmsvinkel med bra bildmöjligheter! #svpt #semar”
Är vi på väg bort från den, i Sverige, traditionella rollfördelningen där PR-konsulter och informationsavdelningar jagar journalister till en omvänd ordning? Nej, antagligen inte, men nya mötesplatser som kommentarsfält på bloggar, mikrobloggar och sociala nätverk kan motverka den mer anonyma kontaktform som utgörs av tipssamtal och mejl. Telefonsamtal anonyma? Ja, till skillnad från exempelvis en mikroblogg där journalisten genom en bio snabbt kan få en inblick i vem informationsgivaren är, får tillgång till länkar till informationsgivarens webbplatser, kan kolla igenom informationsgivarens tidigare konversationer.
Journalister ska ha ett kritiskt förhållningssätt till all information, oavsett var den kommer. Men ett sätt att samtidigt hitta nyheter och skapa relationer till informationsgivare och läsare är ett arbetsverktyg värt att pröva. Om fler journalister dyker upp på Twitter (och andra mikrobloggar) och jagar intervjuobjekt och nyheter kommer informationsgivarna som ett brev på posten. Build it and they will come.
/Stefan Ronge
PS. Kul att så många bemödat sig att rösta på vår blogg i YABA. Om du inte röstat, gå gärna in här och lägg din röst på oss eller någon av de andra bloggarna.
Här finns listan över svenska Twitter-användare (de som valt att vara med på listan i alla fall). Kanske borde kompletteras med en lista över svenska journalister på Twitter?
Läs även andras intressanta åsikter om PR, journalistik, Twitter
Det här inlägget skrevs torsdag, januari 22, 2009.
Tags: journalister, journalistik, PR-konsult, stefan, Twitter
Du kan följa alla kommentarer till inlägget via RSS 2.0 feed.
Du kan svara på inlägget eller Trackback från din egen sida.
23 januari, 2009, 02:50
Fristad.
Det jag är lite rädd över är att journalisterna skrämmer bort offentliga personers möjlighet att uttrycka sig fritt och “frÃ¥n hjärtat” pÃ¥ bloggar och facebook som kanske ändock har varit lite av en fristad frÃ¥n media. Det är svÃ¥rt nog för oss “vanliga medborgare” att fÃ¥ kontakt och ärliga svar frÃ¥n politiker och företagsledare. Skall journalisterna ge sig in i metadiskussioner pÃ¥ mitt facebook-konto sÃ¥ är risken att de förstör mer än den nyttan journalisterna tillför vÃ¥r yttrandefrihet och demokrati. Det är hugget som stucket det där och slÃ¥r antagligen olika beroende vilken kultur och policy som rÃ¥der pÃ¥ respektive media.
“Journalister ska ha ett kritiskt förhÃ¥llningssätt till all information”
Frågan är Stefan: -Skulle du vilja ha en reporter från The Sun snokandes på ditt facebook konto? Jag skulle definitivt inte vilja ha det. Hos vissa media råder det helt enkelt inte en kultur om ett kritiskt förhållningssätt till information.
Ja, till fler journalister på twitter, fler BRA journalister, inte fler från tex The Sun eller dess svenska motsvarigheter.
Detta är min helt amatörmässiga reflektion.
23 januari, 2009, 10:53
@Markus: Tack för kommentar och intressant reflektion. Frågan om vad som händer när gränserna mellan det privata och yrkesmässiga suddas ut är viktig. Jag tror att det är nyttigt att ha en klar tanke om hur man vill använda sin onlinenärvaro, vare sig det är på Facebook, Twitter eller annorstädes. Vissa har ju skyddade Twitter eller Facebook-konton som strikt används för kontakt med nära vänner och familj (utan snokande Sun-reportar), andra är totalt transparenta både med privatliv och yrkesliv. När det gäller samvaro mellan journalister och allmänhet på exempelvis mikrobloggar blir det nog en ömsesidig läroperiod framöver, där normer för kontakter och samröre får växa fram.
/Stefan
26 januari, 2009, 03:01
[...] skickade nyligen ut en tweet där hon frågade efter nyhetstips, något som uppmärksammats och som Stefan Ronge skriver mer utförligt om här, men en vinkel som också utgår ifrån PR-konsulters nya [...]
31 januari, 2009, 22:00
[...] är tv-reporter och jobbar på SVT ABC, har sedan hon jagat nyheter på Twitter uppmärksammats av Ronge, Kullin, Same Same But Different och nu senast av Medievärlden i en artikel där hon listas som en [...]