Ingen har kunnat undgå domen mot Pirate Bay grundarna, ett år i fängelse och 30 miljoner kronor i böter. Vissa rapporter menar att fildelningssajter nu stänger på löpande band och att Internettrafiken dagen efter domen halverades. Henrik Pontén från Anitpiratbyrån och IFPI beskriver domen som lyckad.

Men om fildelningen minskar så minskar inte intresset av att konsumera film på nätet. Kommunikationsmässigt närmar vi oss en punkt där filmbolagen måste visa vilka tjänster, konkret, som de utvecklat för att vi ska kunna njuta av nya filmer i vardagsrummet och betala för dessa.

Eller så måste man gå ut och säga: Vi vill först att våra kunder ska betala för en biobiljett. Sedan, om de gillar filmen, vill vi att de köper DVD med extramaterial. Sedan ska de helst köpa samma DVD som present till vänner. Detta budskap är svårsålt till miljoner människor som vant sig att se på nya filmer hemma, on demand, bara några få knapptryck bort.

Pirate Bay och andra fildelningssajter har, oavsett det juridiska läget, genom kreativa tjänster på nätet förändrat konsumtionsmönster hos hundratusentals svenskar. När dessa tjänster nu visar sig vara olagliga så är filmbolagens enda alternativ, om man vill ha dessa människor som kunder, att presentera fullgoda lagliga alternativ.

Själv var jag på landet i helgen med min bärbara mac med bra trådlös uppkoppling. Jag kunde spela poker (vet inte hur man gör), köpa resor (ville inte), läsa tidningar och lyssna på musik. Bland många andra saker.

Men kunde jag hyra film över nätet, åtminstone en gammal utsliten stackare till film som man kan ragla ner och hyra på närmaste kiosk? Nej. Eftersom jag har mac så gick ju inte det. (Å andra sidan, när jag hyr film hemma med min PC blir jag lika häpet besviken varje gång.)

Hatten av för domen, filmindustrin. Nu är det er tur att bjuda upp till dans och jag vet att ni tycker att det är läskigt. Snälla, knuffa inte fram stackars SF Anytime om ni inte vill riskera ett höftledsbrott. Om ni fortfarande inte vill dansa, utan hellre sitter kvar i hörnet och muttrar, så räkna inte med att dansgolvet blir tomt särskilt länge.

/Mattias Ronge

Rättegången mot Pirate Bay pågår för fullt, om någon till äventyrs har missat det. Åklagaren tvingades ändra åtalsformuleringen redan efter ett dygn. Aftonbladets Lotta Gröning skriver här att kampen mot Pirate Bay är som att slåss mot väderkvarnar.

Svd belyser att Peter Danowsky, skivbolagens jurist i rättegången, bland annat pekar på den uteblivna försäljningen. Men juristen säger också så här: ”The Pirate Bays verksamhet leder till en typskada som innebär minskat intresse för att köpa cd-skivor, minskat intresse för onlineförsäljning, minskat intresse för att skapa lagliga tjänster, säger Danowsky”.

Här har Peter Danowsky fel.  De som ytterst är skyldiga för det minskade köpintresset, intresset att köpa online och intresset för att skapa lagliga tjänster är filmbolagen själva.

För tänk er en verklighet som såg ut så här: Filmbolagen släpper alla filmer i alla format (bio, dvd osv) samtidigt över hela världen. Den som inte vill gå på bio eller gå genom snömodd och hyra en film kan hyra den direkt över nätet.
Och tänk om filmen då kostade tio kronor att hyra för ett dygn.

Kanske skulle det då inte finnas en och en halv miljon svenskar som fildelade. Men detta är givetvis bara spekulationer. Jag kan ju omöjligen veta vad som skulle hända om det kom ett prisvärt och lagligt alternativ för att se nya filmer hemma. För filmbranschen har ju gjort noll och ingenting för att tillfredsställa målgruppens förändrade konsumtionsmönster.

Idag har vi SF Anytime som jag har kritiserat i “Filmindustrin vinner bara i rätten” och i “Stängsel håller inga filmer ute“. På den tjänsten, som jag närmast ser som en provokation (trots att jag igen hyrde en film där igen i förrgår), kostar filmerna det dubbla mot i den vanliga videobutiken. Man tar dessutom en femma för att jag vill betala med kort. Användarna måste till och med betala för att betala. Om inte det tydligt visar hur ointresserade filmbranschen är på att ta marknadsandelar på nätet så vet inte jag vad.

Under mina år som pr-konsult har jag stött på entreprenörer som har försökt göra sina versioner av Spotify. Alla vittnar om samma sak. Skivbranschen och Filmbranschen uppmuntrar nya idéer så länge dessa innebär noll procent risk för dem. En ny laglig musiktjänst, med den svåra uppgiften att ta marknadsandelar på en marknad där en och en halv miljon redan får samma produkt gratis, måste alltså garantera höga intäkter åt industrin. Från början.

Om Pirate Bay döms i rättegången föreslår jag att man i nästa steg åtalar musik- och filmindustrin för medhjälp till brott mot upphovsrättslagen. För det är ytterst industrins ointresse för förändrade konsumtionsmönster, deras ogina och hotfulla inställning mot privata, lagliga alternativ och deras rädsla för allt nytt som gjort den illegala nedladdningen till en succé.

/Mattias Ronge

Läs också gärna intressanta inlägg av Sofia Mirjamsdotter, Anders Mildner och Mikael Zackrisson om Pirate Bay-rättegången.

Uppdatering

Linus Fremin på Resumé skriver om rättegången här, och hänvisar bland annat till David Orlic, Volontaire.

Taggat på bloggar.se:

pirate bay, spotify, fildelning, upphovsrätt

Jag har fått en del kloka kommentarer på inlägget Filmindustrin vinner bara i rätten. Bland annat skrev Mats något som fick mig att fundera lite till. När han gick in på SF Anytime från utlandet så fick han inte hyra några filmer. Felmeddelandet var lite roligt: Mats misstänktes vara utomlands och han uppmanades höra av sig om han definitivt var i Sverige.

Men om vi ska vara seriösa, och bena ut hur den globala filmindustrin tillgodoser svenskars filmintresse.

1. Filmerna släpps inte samtidigt på bio över hela världen. Detta betyder att vi i Sverige kan läsa om filmsuccéer i utlandet utan att ha någon annan möjlighet att konsumera dessa filmer än att ladda ner dem illegalt.

2. Det tar lång stund för biofilmerna att nå DVD-marknaden. Om man inte vill se filmen på bio så måste man vänta länge innan den går att se i det egna vardagsrummet. Eller ladda ner den illegalt.

3. Om man har väntat tillräckligt länge går det faktiskt att hyra film över nätet och se filmen i vardagsrummet. Men då måste man ha rätt sorts dator och inte befinna sig utomlands och man ska inte behöva kontakta kundtjänst för den är stängd, och man ska inte bli sur över att helskärmsläget inte är riktig helskärm och så vidare. Eller så laddar man ner filmen illegalt.

Jag skriver inte detta inlägg som ett argument för fri fildelning.

Men jag förstår inte varför filmindustrin inte ser vad som är uppenbart till och med för en pr-konsult. När en film är släppt lokalt så är den släppt över hela världen, ibland tidigare än så. Inget land har ett stängsel som är så finmaskigt att filmerna inte kan ta sig in. Eller ut. Det blir därför lätt löjeväckande om man befinner sig i Finland och vill hyra en film för en femtiolapp över nätet, men får nej pga rättighetsskäl. Om de inte kan möta det lokala behovet, på varje marknad, så kommer nedladdningsalternativet alltid att vara nära till hands, trots att det är olagligt.

Kanske blir nästa felmeddelande på SF Anytime “Tyvärr, filmen du efterfrågar har inte nått den svenska marknaden. Premiär för filmen är beräknad till oktober. Tills dess hänvisar vi er till Pirate Bay”.

Kommunikationsmässigt gör man inte mycket rätt just nu inom filmindustrin. Budskapen handlar om juridik istället för om mervärden. När man försöker prata om vilka åtgärder man faktiskt gör för att attrahera kunder över nätet så låter det ihåligt. Och när man testar tjänsterna märker man att de är precis lika ihåliga.

/Mattias Ronge

Uppdatering

Adam Erlandsson, SvD, skriver tänkvärt i sin krönika: “Geografiska murar kan lätt rivas ner”. Läs den.

Under förra året lanserades tjänsten Spotify med buller och bång och nu talas det om att ta Spotify-spelaren till mobilen. Även iTunes Store har väckt uppmärksamhet för sin musikbutik på nätet, en butik där man kan få råd som hos gamla tidens skivhandlare och som är snyggt planerad. För den som vill konsumera musik utan att behöva köpa en fysisk skiva finns fler och fler bra alternativ till att ladda ner även om man har mer att lära, enligt DN. Adam Erlandsson på SvD skriver intressant om Chris Anderson och “gratiskulturen” här.

Men hur ser de lagliga alternativen ut på filmfronten?

I förra veckan hyrde jag en film på SF Anytime, något som jag gör då och då, och blev inte särskilt imponerad. Faktiskt blev jag mindre imponerad än vanligt.

De kloka tipsen som grundar sig på mina tidigare hyrda filmer existerar inte. Varje gång man går in och hyr en film är det alltså som första gången (tvärtom mot läget på iTunes Store).

När man väl har valt film är det dags att knappa in sina kortuppgifter, vilket man också gör varje gång (tvärtom mot hos iTunes Store).

Priset för att hyra en film är 45 kronor. Priset för att hyra samma film hos en billig videobutik som måste betala för lokaler och för anställda, är 19 kronor. Mer än dubbelt så dyrt på Internet alltså. Till och med detta kan jag svälja eftersom jag ser snöblandat regn utanför fönstret.

Men sen kommer dråpslaget. SF vill ha fem kronor till för att jag väljer att betala med kort. Och då är det ändå jag själv som sitter och knappar in kortuppgifterna, som tar extra tid när jag försöker tyda det slitna kontrollnumret på baksidan. Jag undrar vem som kom på det, att ta betalt för att KUNDEN ska knappa in sitt kortnummer? Tänk om jag skulle be mina kunder fakturera sig själva för jobb jag utför, och sedan tar jag betalt också för att de lägger ner tid på detta? Det känns inte särskilt 2009. Det känns knappt ens lagligt.

Sedan sätter filmen igång. Helskärmsläge är som vanligt inte riktig helskärm, men bilden är bra. På grund av något tekniskt fel “äter” filmen upp den övre undertextraden vilket är irriterande. Det står något om till vem och hur jag kan klaga, givetvis bara på kontorstid då man inte ser många filmer.

Så alltså: De som vill se film i vardagsrummet och inte i biosalongen måste vänta länge tills titlarna släpps. Det är dyrare att hyra film över nätet än i videobutiken. Tekniskt och kvalitetsmässigt är det bättre att ladda ner en piratkopia än att hyra lagligt (helskärmsläge, bättre spelare, undertexter den här gången). Vad gäller kundtjänst så kan nedladdare alltid, under alla tider på dygnet, få hjälp och råd från andra uppkopplade användare. Hos SF ger man råd på kontorstid. Fördelarna med att hyra på nätet, kloka råd baserade på tidigare filmval, ett klick till köp ex, lyser med sin frånvaro.

I en motion av Tomas Eneroth (S) mfl, efterlyses fler, bättre och mer tillgängliga lagliga alternativ att se på film med modern teknik. Efter min senaste filmupplevelse på SF Anytime kan jag bara nicka och hålla med.

I februari börjar rättegången mot Pirate Bay och filmindustrin vinner kanske det målet. Men utanför rättegångssalen vinner filmindustrin inga nya kunder.
/Mattias Ronge

Tillägg: Ni som har macintosh kan inte använda SF Anytime i dagsläget och, framgår det om ni klickat på länken, kanske aldrig. I dagsläget är det ingen förlust.

Länkar

Relationen mellan Pirate Bay och IFPI beskrivs i en utmärkt artikel av Emma Johannisson på SvD här.

Uppdatering 1

Jag fick kloka kommentarer på detta inlägg och skrev därför ett till på samma tema här.

Uppdatering 2

Svenska Dagbladet publicerar en intervju med Peter Sunde, en av männen bakom Pirate Bay. I samma artikel uttalar sig Monique Wadsted, ombud för amerikanska filmindustrin.

Tack alla ni som röstat på oss i bloggtävlingen YABA. Om du inte röstat, gå gärna in och lägg din röst på oss eller någon av de andra bloggarna.