Under förra veckan rapporterades det om Spotsave, ett program som gör det möjligt att spara musik från Spotify på din hårddisk, med bibehållen kvalitet. Spotsave arbetar i bakgrunden på din dator efter att du startat den och fungerar, enligt uppgift, mycket effektivt. Från din dator kan du sedan kopiera ljudspår i CD-kvalitet till din iPod, mobiltelefon, eller lägga ut musiken på fildelningssajter.

Men det är inte Spotify som sitter med Svarte Petter, utan det är skivbolagen. Spotify är som bekant den enda verkligt innovativa tjänsten som har skivbolagens medtycke och tillstånd, och skivbolagen har använt Spotify som exempel på hur teknikvänliga man är. Själv har jag som konsult arbetat med lagliga uppstickare inom musik och Internet som uppgett motsatsen.

Men med Spotsave sÃ¥ har plötsligt den som vill ladda ner musik olagligt ett bra alternativ till Pirate Bay (läs mer om rättegÃ¥ngen förra veckan pÃ¥ same same but different). TvÃ¥ miljoner ljudspÃ¥r med bra kvalitet som lägger sig behändigt i listor och mappar. Snyggt, enkelt och utan att behöva “smutsa ner sig” pÃ¥ fildelningssajter.

Den stora skillnaden mellan Spotify med Spotsave och Pirate Bay är att den förstnämnda är en samarbetspartner och inte en motpart i en rättegång.

Det här visar hur svårt det är med upphovsrätt på nätet, dels tekniskt, men även juridiskt. För hur skulle det se ut om skivbolagen helt plötsligt åtalade Spotify för att man med hjälp av den populära tjänsten kan begå olagligheter? Det skulle inte se bra ut kommunikativt. Men om man inte ska åtala en tjänst som kan användas för olaglig nedladdning kan man då, i konsekvensens namn, åtala den andra?

/Mattias Ronge

Intressant om rättegången:

Maria Abrahamsson på SvD skriver här att rättegången borde kunna följas av fler.

På DN Debatt får vi reda på att tre av fyra struntar i lagen om fildelning.

DN skriver också om Ipred-lagens konsekvenser här.

Opassande skriver ett inlägg om fildelning, datalagring och pirater och tar upp en intressant norsk synpunkt i debatten.

Och SvD fortsätter att rapportera om rättegången, som börjar igen under tisdagen.

Några tidigare inlägg som handlar om kommunikation och upphovsrätt:

Musikindustrin tvingar Sverige till rekonstruktion

Åtala filmindustrin för medhjälp

Rättighetsbråk kring Obama-affisch

Skivbranschen gungar i baktakt

Stängsel håller inga filmer ute

Filmindustrin vinner bara i rätten

Saab befinner sig i rekonstruktion, skriver bland andra SvD, och hela Trollhättan, och större delen av Sverige, håller andan. Tusentals människor riskerar att bli utan jobb mitt under en sällan skådad lågkonjunktur. Ingenjörer, svetsare, formgivare. Listan över yrken inom Saab kan göras lång. Det som förenar dessa yrken är att samtliga konkurrerar globalt och att konkurrensfördelarna i att vara just en svensk ingenjör, inte är helt tydliga.

Samtidigt riktas det internationella strålkastarljuset mot Sverige av en helt annan anledning. Rättegången mot The Pirate Bay var under ett tag igår mest uppmärkammat på hela Twitter. Sverige har i flera internationella medier de senaste åren utmålats som piraternas internationella mecka. Vissa menar att det beror på slapp lagstiftning och en tandlös ordningsmakt. Jag tror att det främst handlar om en hög Internetpenetration, vana att ta till sig nya tjänster på nätet, snabba bredbandsuppkopplingar och en stark entreprenörskraft vad gäller att ta fram och utveckla nya Internetrelaterade affärsidéer.

Pirate Bay är förvisso svenskt, men det är även Spotify, Chilirec och Tunerec och andra lagliga, tekniskt avancerade tjänster som låter allmänheten kostnadsfritt eller billigt lyssna på musik genom ny teknik. Gemensamt för dessa nya tjänster är att de bemöter förändrade konsumtionsmönster som skapats av den nya teknikens fördelar. Kännetecknande är också att Sverige, inom detta område, inte lever på gamla meriter som vi gör inom bilindustrin, utan att vi bryter ny mark på områden där skivindustrin normalt borde ha varit först.

Nu är skivindustrin, trots alla miljarder man förfogar över i forskning- och utvecklingskapital, hopplöst efter. Det visar inte minst åklagarsidans taffliga, snudd på oinitierade, uppträdande i den principiellt och internationellt viktiga rättegången mot Pirate Bay.

Insikten som hamnat lite i skymundan i denna rättegång är att svenska, små, entreprenörsstyrda bolag ligger längst fram inom konsumtion av film och musik på Internet. Vi leder utvecklingen på det här området, på samma sätt som vi tyvärr inte leder utvecklingen av att skapa framtidens bilar. Och den här marknaden är värd miljarder.

Och vad gör vi i Sverige för att behålla detta försprång? Vi antar Ipred-lagen med bred politisk majoritet. Vi låter den internationella film- och musikindustrin stoppa, strypa eller hota ner varje ny kreativ och laglig film- och musiktjänst på Internet. Vi går med på det förenklade budskapet att det är lagligt att köpa och olagligt att stjäla. Men ingen vill tala om att det faktiskt finns tjänster som nöjesindustrin upplever som olagliga men som rätten uppfattar som lagliga. Här är ett exempel på en rättegång som vanns av ett litet bolag (remote recording) mot hela den amerikanska filmindustrin i en domstol i New York

De besluten som svenska politiker fattar idag, handfallenheten mot den starka nöjesindustrin, och oviljan att underlätta för svenska entreprenörer visar oss tyvärr framtiden. Om några år kommer vårt försprång inom konsumtion av film och musik på Internet vara uppätet. Och istället för att vi får en ny framgångsindustri kommer vi också på detta område vara lika hopplöst marginaliserade som inom bilindustrin.

/Mattias Ronge

Uppdatering

Flera intressanta åsikter om rättegången.

Lotta Gröning skriver här att det är korkat att lagstifta mot teknisk utveckling.

Alexander Kuprijanko på Sydsvenskan menar här att tekniken kan knäcka åklagaren.

Jinge skriver bra om industrins ansvar här.

Psykbryt skriver att bokförlagen måste dra lärdomar av rättegången här, och jag kunde inte hålla med mer.

Mymlan skriver roligt här att upphovsrätt är bekväm ibland och obekväm ibland.

Björn Brånfelt förenklar i Dagbladet, och menar att allt handlar om att stjäla eller inte stjäla.

Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om konstnären Shepard Fairey som hamnat i blåsväder för ett verk föreställande president Barack Obama. AP menar att rättigheterna för fotografiet som verket bygger på är deras. Och de ville ha både ersättning och erkännande.

Nu verkar det som att de fÃ¥r - ingetdera. Istället stämmer Shepard Fairey AP, vilket bland annat E24 skriver om här. Faireys advokater, som dessutom verkar vara riktiga konstälskare, beskriver verket sÃ¥ här: “en häpnadsväckande, abstraherad och idealiserad visuell bild som skapat en kraftfull ny mening”.

Ganska långt från paragrafer och juristspråk.

Och kanske är det ett av problemen i upphovsrättsdebatten. Paragraferna och juristspråket som talar över huvudet på 100 000-tals svenskar som fildelar. Kanske gör detta att alla parter hamnar långt ifrån varandra i frågan om upphovsrättens helgd.

För att det inte är glasklart borde ju detta fall visa. AP stämmer en konstnär för intrång i upphovsrätten och konstnären gör sedan en motstämning som bygger på fair use undantaget (bygger inte på Fairey, alltså efternamnet). Ingen kan med trovärdighet säga att upphovsrätten på Internet är glasklar.

Piraterna, en ny bok om Pirate Bay, som fått mycket positiv uppmärksamhet, beskriver förändringen av synen på intellektuellt arbete. Läs utdrag ur recensioner på ordfronts hemsida.

När en hel generation ser upphovsrätten på ett nytt sätt samtidigt som jurister och bolagens talespersoner tolkar intrång i upphovsrätten på gammalt sätt så skapas ingen förståelse för lagen. Och då kan det faktiskt bli så konstigt, att det plötsligt är konstnären som stämmer rättighetsinnehavaren.

/Mattias Ronge

Idag kan vi i E24 läsa att nyhetsbyrån AP kräver ersättning och erkännande för en affisch som använts flitigt under president Barack Obamas valkampanj.

Den amerikanska gatukonstnären Shepard Fairey har gjort ett konstverk som bygger på en bild från AP. Han har själv varit tydlig i att verket bygger på nämnda fotografi som han hittat via Googles bildsökning. Själv har han, enligt egen uppgift, inte tjänat några pengar på användandet av det blå-röda verket under valkampanjen. Men nu säljs signerade exemplar för tusentals dollar på Ebay och verket ska vara med på en konstutställning i Boston.

Jag har själv några affischer av Shepard Fairey hemma och de som är intresserade kan gå in på Obey, för att läsa mer. Här kan ni se på och beställa posters och annat, så gjorde jag och leveransen gick hur smidigt som helst (men det var fem-tio år sedan).

Hur som helst, på allt fler sätt i allt fler branscher utmanas upphovsrätten och frågorna som uppstår är långt ifrån enkla. Har fotografen rätt till ersättning för att konstverket baseras på dennes bild? Spelar det någon roll om konstnären själv har arbetat ideellt, ska han betala den amerikanska nyhetsbyrån likväl? Var går gränsen mellan inspiration och plagiat? Hur starkt väger upphovsrätten mot personlig integritet, och hur starkt väger den mot individer utan eget vinstintresse?

Frågorna är äldre än Googles bildsökningsverktyg, än Pirate Bay och än Ipred. Men den nya tekniken ger de gamla frågorna en helt ny dimension. Det är inte konstigt att musikindustrin, filmindustrin och andra starka aktörer som är beroende av intäkter från upphovsrättsskyddat material är nervösa.

Det viktiga är att omvandla nervositeten till energi för att hitta nya affärsidéer. För att hitta nya sätt att tjäna pengar på produkter som välkomnas av kunderna. För att visa att de välkomnar kreativitet och nytänkande.

Att kräva ekonomisk ersättning av en konstnär som själv “donerat” sitt verk till president Obamas kampanj, signalerar inte självförtroende. Väcker inte sympatier. Andas inte nytänkande. PR-mässigt begÃ¥r man ett misstag och vi ser samma misstag göras av musik- och filmindustrin. GÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng.

/Mattias Ronge

Uppdatering:

Sydsvenskan gör en artikelspecial om upphovsrätten. Och fildelar artikeln på Pirate Bay innan publicering. Joakim Jardenberg på Mindpark skriver mer om detta här.

Uppdatering 2

Svenska Dagbladet publicerar en intervju med Peter Sunde, en av männen bakom Pirate Bay. I samma artikel uttalar sig Monique Wadsted, ombud för amerikanska filmindustrin.