Roger Mörtvik, TCO:s samhällschef och flitige bloggare, samt den enda som tippade rätt om Barack Obamas jordskredsseger när vi reste med Fokus för att bevaka presidentvalet i USA ringer för att påminna om att det är samling med ”resegänget” på TCO.

Vi kommer att prata om Mona Sahlin.
Med ”De rödgröna” blir hon rödare än hon vill vara, säger Roger. Vi tror båda att val nuförtiden vinns i mitten, ungefär där TCO:s flesta medlemmar befinner sig, ofta villrådiga ända in på valdagen.

Och där är det inte en fördel att vara krigsmålad i rött och grönt och med ordet ”blockpolitik” tatuerat i pannbenet.

Den som idag skriver roligast om Sahlins dilemma är Johan Hakelius på Aftonbladet som föreslår att vänsterkoalitionen kallar sig ”klasskamraterna”, mycket spänstigare än min ”regnbågskoalition” som jag föreslog i samma tidning. Klasskamrater är inte kamrater, de jävlas och drar av mössor är budskapet i korthet. Jag kan inte länka eftersom Hakelius krönikor ingår i Aftonbladets PLUS-tjänst, som är så intelligensbefriad att jag vägrar betala ens ynka 19 kronor i månaden för den. Där man får betala för att läsa på nätet om när Claes Malmberg snortade kokain på dagistoaletten, medan Lena Mellins samhällsanalyser fortfarande är gratis.

Hakelius skriver att ”De rödgröna…låter som ett korplag i en julturnering i innebandy.”

Men jag börjar undra om inte moderaterna börjar lägga beslag på båda planhalvorna i matchen, både den högra och den vänstra?

Först var det partisekreterare Schlingman som kunde tänka sig kvotering av kvinnor till företagsstyrelserna, precis som i Norge.

Nu är det finansminister Anders Borg som ångrar att han höjde A-kasseavgiften för mycket så för många går ur facket (!)

Det går bra för Alliansen och det är inte att undra på, den regerar och får högt betyg i lågkonjunkturen.

Visserligen har Jonas Morian rätt i att ”De rödgröna” tillsammans har 54,1 procent och att marginalen 12 procent är rekordhög.

Men en Allians som nu verkar spela på båda planhalvorna är knappast benägen att lämna ”walkover”, Sahlin kan inte bara passivt vänta ut en valseger.

Visst – det är långt kvar till valet. Men är det ändå inte hög tid för Sahlin att opponera mera, att inte bara vara partiordförande utan också partiledare?

/Paul Ronge

Läs även andra intressanta inlägg om politik, alliansen, röd-grönt samarbete, socialdemokraterna, miljöpartiet, vänsterpartiet

Nu har juristen/journalisten och TV4:s förra “etikorakel” Trond Sefastsson fått sin dom - han fälldes för mutbrott.

I en intervju för Lars Adaktusson i TV8 säger han att det är tveksamt om han kommer att överklaga domen eftersom han då får leva med “soppan ett halvår till”.

Den juridiska domen är ändå en smekning jämfört med den moraliska och yrkesmässiga domen: Sefastsson har sannolikt gjort sig omöjlig både som jurist och journalist. Om jag var han skulle jag överväga emigrering och en ny karriär som biodlare i Grekland.

Den viktigaste lärdomen av Sefastsson-fallet är att det är oerhört svårt att värja sig mot misstankar om att utnyttja sin ställning som journalist när man extraknäcker, det må vara som jurist eller som medietränare. Journalisten har en extrem maktposition. Och borde givetvis bevakas mycket hårdare än vad som sker idag.

När jag efter drygt 20 år som reporter för tio år sedan tog klivet över till PR, medieträning och krishantering var mitt första utspel i Resumé att journalister inte ska medieträna och att PR-folk som jag inte ska syssla med journalistik. Det var 1998 f.l (före länkandet) så Johan Såthes stort uppslagna intervju med mig finns nog bara i något gammalt dammigt arkiv.

Medieträning skulle ju kunna användas lika väl för att muta till sig pengar som juridisk hjälp: “Låt mig medieträna dig för 45 tkr så bjuder jag in dig till min talkshow”. Eller: Låt mig “medieträna dig så kan jag ju självklart inte granska dig och din företagsskandal i mitt nyhetsprogram, det vore ju jäv”.

Den här debatten måste hållas vid liv när vi nu får en ny generation mediemänniskor som gärna beskriver sig med en bukett med titlar: “journalist, författare, debattör, PR-konsult”.’

PR-konsulterna Lars-Ola Nordqvist på Comvision och Heinz Paul på Connect PR har skrivit utmärkt om detta ämne i Journalisten.

Den flitiga bloggaren Jonas Morian tycker annorlunda. Och PR-konsulten Jerry Silfwer föreslår en kompromiss: frilansjournalister ska kunna medieträna.

Här följer mina förslag till gränsdragningar efter mer än 30 år i “branschen”:

Journalister ska aldrig medieträna eller ta PR-uppdrag. Däremot kan frilansjournalister (och anställda med arbetsgivarens tillstånd) skriva i kundtidningar (köpta media), vara moderatorer och i olika sammanhang berätta hur journalister tänker, hur man värderar nyheter och så vidare.

PR-konsulten ska aldrig ta journalistiska uppdrag i oberoende media, men kan skriva i kundtidningar, skriva krönikor (vilket ställer moraliska krav att du inte gynnar uppdragsgivare), samt vara moderator.

Inga vattentäta skott alltså. Journalister och PR-folk kan mötas och konkurrera på arenor som kundtidningar och moderatorsuppdrag. Men den oberoende journalitiken, som är beroende av sin trovärdighet hos allmänheten , ska hållas ren från PR-folk.

/Paul Ronge

Uppdatering 1: Jerry Silfwer har uppdaterat med ett inlägg där han uppmanar till debatt kring frågan. Posta gärna egna synpunkter här i kommentarsfältet eller på Silfwers inlägg.

Updatering 2: Niclas Strandh och Sofia Mirjamsdotter tar upp diskussionen i sin veckorapport på Same Same But Different. En blogg som rekommenderas varmt, inte minst för veckorapporterna.