Dagens Nyheter redovisar idag i en DN/ Synovate-undersökning nya katastrofsiffor för Mona Sahlin.

Hennes popularitet har minskat med 15 procent sedan förra mätningen i september i fjol. Det är nu till och med lägre nu än när hon valdes till socialdemokraternas partiledare i mars 2007. Bara två av 10 tycker att hon som statsminister bäst skulle leda Sverige och företräda landet utomlands. Motsvarande siffra för Fredrik Reinfeldt är två av tre - för ett halvår sedan var duellen mellan ärkerivalerna jämn!

Undra på att moderaternas partisekreterare Per Schlingman triumferar.

Bloggaren Henrik Axelsson talar om ett “(s) i fritt fall” och menar att den senaste klantigheten i raden var att hävda att utnämningen av “olyckan Baylan” var enhällig - det satte istället fingret pÃ¥ motsättningarna i partiet.

Jag tror att Mona Sahlins ökenvandring började med den olycksaliga karusellen kring “de rödgröna”, där Sahlin först ville regera bara med miljöpartiet, för att sedan av starka partikrafter tvingas ta med även vänsterpartiet. Detta skrev jag om här den 5 december 2008, under rubriken “Om att trampa i klaveret och fastna med foten“.

Genast blev nÃ¥gra “gammelsossar” skogstokiga och pÃ¥stod att det jag och andra drev var en “Mosa Mona-kampanj”, det bemötte jag här under rubriken: “Vem hatar Mona”. Där skrev jag ocksÃ¥:

“Sahlin mÃ¥ste ha undermÃ¥liga eller fega rÃ¥dgivare, annars hade inte den rödgröna röran om vem som ska regera med vem kunnat inträffa.”

Läget är mycket allvarligt för Sahlin, att vrida klockan tillbaka går ju inte. Men hur hon ska vinna mittenväljarna - framgångsreceptet för Obama, Blair och alla andra framgångsrika ledare - med vänsterpartiet i regeringsalternativet övergår mitt förstånd.

Att Per Nuder lämnar riksdagen och lovar att inte kandidera 2010 kan tolkas som att han lämnar alla drömmar om partiledarposten, som rutinerade ekoreportern Inger Arenander spekulerar i här.

Å andra sidan stannar Nuder i det mäktiga verkställande utskottet. Skulle det fortsätta gå illa för Sahlin blir Nuder nu en än mer obunden kritiker.

Efter det senaste halvårets ras borde Sahlin se över sin rådgivarstab - vilka bollar hon med, hur kompetenta är de och hur ärliga är de? Antingen bär hon själv hela ansvaret för att oppositionspolitiken hittills varit så misslyckad och då är situationen ohjälplig. Eller så har hon lyssnat för mycket på fel personer och då kanske läget kan förbättras.

Den värsta sortens “rÃ¥dgivare” för alla partiledare är hejaklacken, lismarna och hycklarna. Aftonbladets debattredaktör Lotta Gröning tycker att kappvändarna i partiledningen borde avgÃ¥:

“Politiken är inte ärlig”, skriver hon med Ã¥rets hittills kanske värsta underdrift.

/Paul Ronge

Uppdatering 1: Distriktsordföranden om Sahlins försvagning.

Uppdatering 2: Mina och andras råd till Sahlin i Aftonbladet.

Andra bloggar intressant om politik och samhälle.

Det drar ihop sig för kampanjstart och de rödgröna har i veckan försökt verka väl så samtrimmade, glada och överens som alliansen gjorde hos Maud Olofsson för en halv evighet sedan. Detta beskrivs i alla större medier, bland annat på ledarsidan i Svenska Dagbladet.

I laguppställningarna finns hittills inga överraskningar. Säkra kort, människor som kan ha skandaler bakom sig men inte framför sig. I det tysta tar partierna fram fler personer som ska axla ansvar när kampanjerna sätts igång på allvar. Proffspolitiker som helst inte ska ha gått mot röd gubbe, laddat ner musik, fuskat med skatten, eller andra saker som vanliga Svenssons håller på med.

Det är inte lätt att hitta sådana personer, ens i vårt hederliga land. I regeringen Reinfeldt tvingades tre ministrar och två statssekreratere avgå redan under det första året. Någon drack i tjänsten, någon trixade med skatten och ett par struntade i TV-avgifterna.

Barack Obama har sina egna problem av samma slag. Tim Geither och Nancy Killefer samt nyckelpolitikern Tom Daschle som skulle göra om hela landets sjukförsäkringssystem har lämnat sina poster/kandidaturer i Obamas regering. Samtliga på grund av att ha fuskat med skatten.

David Brooks beskriver det sÃ¥ här i NY Times: ” Jag är riktigt irriterad pÃ¥ Tom Daschles tillbakadragande (av sin kanditatur). Vad är vi, en nation av oskulder?” Han skriver vidare: “Det är svÃ¥rt att vara politiker pÃ¥ den nivÃ¥n och bara ett fÃ¥tal har vad som krävs. Nu sorteras detta fÃ¥tal ut pÃ¥ gund av nÃ¥gon hyper-svensk standard som handlar om vem som är ren nog för politiken. Det är som att avskeda General Grant mitt under the civil war för att han drack nÃ¥gra glas dÃ¥ och dÃ¥.”

David Brooks antyder alltså att det är en svensk standard, att en yrkespolitiker inte får ha några skelett i garderoben. Är det så? Och ännu värre, medverkar en sådan puritansk inställning på politikers privatliv att vi inte får de allra bästa för att styra landet? Eller är det tvärtom, att moralisk resning är en överskuggande egenskap när det gäller att välja de högst styrande i ett land?

Frågorna är många men de självklara svaren är färre. Och på partihögkvarteren kommer blivande toppolitiker att förhöras, utredas och medietränas tills inga synliga skavanker finns kvar.

Jag är rädd att inga av dessa förberedelser kommer att hjälpa. Skandaler kommer att inträffa och avslöjanden kommer att göras. Helt enkelt eftersom de fortfarande är människor, politikerna. Än så länge.

/Mattias Ronge

Uppdatering

Tomas Linnala på e24 skriver tänkvärt att vi har de politiker vi förtjänar.

Lika som bär: MAD:s X & Y och Calle & Mona?

Mitt i bloggosfären har kvittret ökat så att det slår lock för öronen. Going mad anyone..?

Kvitter är översättning av engelskans Twitter som är ett mikrobloggforum där politiker trängs med en stor mängd  “vanligt folk” och där allt mÃ¥ste kunna sägas inom 140 tecken. Det länkas hejvilt och genom bland annat bit.ly sÃ¥ kortas länkarna sÃ¥ att de ryms.

Jag har varit uppe nu nÃ¥gra veckor som paulronge och slÃ¥s av hur snabb och smart diskussionen ofta är och hur generösa alla är, bÃ¥de med tekniska tips och förmedlande av kunskap. Jag skrev första gÃ¥ngen om fenomenet här i bloggen “It takes two to twitter.

Där vädjade jag till Mona Sahlin, första partiledaren pÃ¥ plats, att börja “adda”, det vill säga följa dem som följde henne, för att visa att hon inte bara ville utnyttja Twitter för att basunera ut sin politik utan ocksÃ¥ lyssna pÃ¥ andra. Flera “twittrare” hakade pÃ¥. Och nu, efter bara nÃ¥gra dagar, sÃ¥ följer Mona Sahlin faktiskt fler än jag gör. Bra!

Nästa frÃ¥ga är: Kommer hon att svara pÃ¥ frÃ¥gor eller synpunkter frÃ¥n andra “kvittrare” som undrar över exempelvis energipolitiken och behovet av kärnkraft, eller om hon har problem med den rödgröna röran?

Jag skickade en liten hälsning till henne i fredags som såg ut så här:

“@msahlin Jag och @byBalsam delar samma känsla: “Äntligen fredag”. Hur är det med dig, Mona? Nöjd med energidebatten?#svpt” (svpt stÃ¥r för: svenska pÃ¥ twitter).

Jag fick inget svar och det är naturligtvis helt okej. Sahlin har säkert viktigare saker för sig än att surra med mig en fredagskväll. Men om hon fÃ¥r ett antal inlägg frÃ¥n olika hÃ¥ll under lÃ¥t säga en mÃ¥nads tid och inte svarar nÃ¥gon genom att trycka pÃ¥ “reply” nÃ¥gon enda gÃ¥ng, sÃ¥ blir det allvarligt. DÃ¥ bevisar hon ju att hon inte läser inläggen och är ointresserad av vad Twitter-mÃ¥lgruppen tycker.

DÃ¥ kan jag tänka mig att lansera parollen: “Mona, sluta megafÃ¥na” pÃ¥ Twitter. Ryms jättebra inom 140 tecken.

Jag blev intervjuad av TV4:s Anders Pihlblad förra veckan och fick frÃ¥gan vad jag tycker om partiernas Obamamani - det vill säga att försöka härma hans internetsuccé här i Sverige. Jag svarade: De fÃ¥r gärna inspireras, men inte kopiera. Att peka med hela handen och säga: “Följ mig” fungerar i ett JantebefriatUSA, men knappast här där inte ens personvalen har blivit riktigt accepterade.

En svensk partiledare som leker Obama riskerar att bli som i skämtet om den norska räkan som blir ratad av trÃ¥laren och i vredesmod hojtar “Jej är en hummer, jej är en hummer!”

Roligast just nu på Twitter är att Carl Bildt (@carbildt) i skrivande stund har 80 som följer honom, men själv följer han bara en - Mona Sahlin! Varför? Är det skuggpolitik? Vill han etablera en skuggregering? Är han hemligt kär? Vad har Mona som vi andra inte har? Lämnar hon hemliga spår som i Da Vincikoden? Jag kommer att tänka på spionerna X & Y i gamla MAD som följdes åt som ler och långhalm och försökte förgöra varandra med list och bomber. Vem är Bildt - är han X eller Y?

Skulle bli jättetacksam om ni, läsare av bloggen och av Dagensps.se kunde dela med er av teorier om detta maniska (moniska?) Sahlinintresse från Carl Bildt?

/Paul Ronge

Andra skriver intressant om politik och media.

Kvittret ökar i bloggosfären

Twitter, Jaiku, Bloggy.se, Nanoblogg, nu kommer mikrobloggandet på bred front.

Själv har jag nu varit uppe pÃ¥ Twitter i nÃ¥gra veckor och fÃ¥tt nya vänner, samt en del “nygamla” frÃ¥n bloggosfären. Magnus Ljungkvist och Jonas Morian har idag laserat “twixdagen” (ordvits pÃ¥ twitter och riksdagen) som en uppvärmning inför Almedalsbloggen. Där har man järnkoll pÃ¥ twittrande politiker. Kort sagt: Kreativiteten sjuder.

Här är fördelarna med mikrobloggandet på Twitter som jag ser dem:

• En rasande snabb konversation och diskussion med andra i realtid, där längden begränsas till 140 tecken..

• Möjligheten att via exempelvis bit.ly förkorta länkar gör att det fullständigt sprakar av läs/&Youtube-tips.

• Utbudet av politiskt aktiva, samhällsorienterade och tekniskt avancerade användare är stort jämfört med genomsnittet i bloggosfären.

• Du kan följa nyhetsflashar frÃ¥n Al Jazeera, BreakingNewsOn, themediaisdying och sÃ¥ vidare.

Tydligt inspirerade av Obamas framgÃ¥ngar (”s we can” som Sahlin sa pÃ¥ socialdemokraternas vÃ¥rdkonferens i VästerÃ¥s) har partierna invaderat Twitter. Mona Sahlin är den första partiledaren pÃ¥ plats.

Debattens vågor har gått heta om hon har en spökskrivare eller inte. Jag tycker som Deepedition att det är mindre viktigt än huruvida hon följer någon också och inte bara trumpetar ut sitt eget budskap. Här får Mona Sahlin utomordentligt bra Twittertips. Men hur ska hon kunna lära från dem om hon inte följer någon?

När detta skrivs har kändisar som exempelvis Sahlin och Linda Skugge bara “followers” och inga “following”. Jag kan inte tänka mig att följa nÃ¥gon som inte lyssnar pÃ¥ andra pÃ¥ Twitter, eftersom just tvÃ¥vägskommunikationen är hela poängen.

Snälla kändisar, ta nÃ¥gra sekunder pÃ¥ er och “adda” de som följer er! Det är god ton, det kommer att bli ruskigt lärorikt  och det betyder inte att ni behöver hänga över datorn hela tiden för att kolla “replies”.

Det är som allt annat i den kommunikativa världen: TV, dator, mobiltelefon, I-pod, det  finns alltid en avstängningsknapp.

/Paul Ronge

Andra skriver intressant om Twitter och politik

Vilken hund bör Barack Obama välja åt sina döttrar? Det var frågan Patti Hansén ställde i P3 Morgonpasset Helg. Jag rekommenderade bland andra raser en kinesisk nakenhund, eftersom en dotter är allergisk och eftersom Obama måste stärka relationerna med det stora landet i öst. Eller en amerikansk bulldog som är snäll och tolerant mot främlingar, vilket kan bli en nystart i amerikansk utrikespolitik.
Men egentligen tror jag att det är en dålig idé att köpa en hund. Barack Obama får tillräckligt att göra utan att behöva ta ut en hundvalp varannan timme. Dock, för väljarsiffrorna i ett presidentval är det bevisligen bra att tala hund. Hundar engagerar väljarna.
Och kanske är det en vägvisare också för våra svenska partiledare inför valet 2010?
I så fall föreslår jag att Reinfeldt skaffar en Napolitansk Mastiff. De är bestämda hundar, som alltid ser allvarliga ut. Reinfeldt har ju fått kritik för att le och skratta för lite. Bredvid en Mastiff kommer han alltid att vara den glade.
Mona Sahlin kan skaffa en Collie. En Collie är expert på att få även de mest bångstyriga fåren att rätta in sig i skocken och det kan behövas både inom det egna stora partiet och i samarbetet med MP och V.
/Mattias Ronge

Grattis Jan Guillou på din 65-årsdag!

I Aftonbladet berättar du om ditt yrkesbiografiska projekt, jag är övertygad om att även den boken kommer att bli intressant. Du har betytt mycket för journalistiken (den kompromisslöst sanna, med IB-affären som främsta symbol ) och glatt många med dina böcker. 

Nu gungar marken under fötterna på Piratförlaget i Liza Marklund-affären. Och du, som älskar att ha rätt, har hamnat i ståndpunkter som gränsar till rena stolligheter (som detta att bloggare skulle vara illiterata och mobbande rättshaverister).

Mao Tse Tung, som ju sÃ¥ smÃ¥ningom avslöjades som en av historiens värsta massmördare, har sagt Ã¥tminstone en klokhet i citatboken “Maos lilla röda”: “Utan analys ingen rätt att tala”.

Jag skulle vilja modifiera citatet till att alla har rätt att tala, men att det är bra om man inte gör det i nattmössan.

Det gör du, Guillou, när det gäller Internet. Tänk om du googlade dig upp pÃ¥ “Knuff”. Du skulle hitta Jerrys blogg och där lätt ta till dig alla länkar i “Gömdadebatten”. Och du skulle häpna över hur sakliga de flesta är och att det är just genom att de kan läsa och har Marklunds böcker i bokhyllan som de är ledsna och förbannade. Du skulle aldrig hävt ur dig att de inte läser böcker. Visst finns rena skräp och tramsdebatter som den om att Blondinbella är i tÃ¥rar i Lets Dance. Men du har ocksÃ¥ mycket seriösa debatter som den om attackerna pÃ¥ FN-byggnader i Gaza och kriget där barnen dödas.

Om du var på nätet skulle du kunna se TV5 i realtid, ikväll behandlar denna franska kanal både Gaza, Afghanistan och USA inför Obamas intåg. Fransmännen är bäst på utrikesbevakning och oslagbara på Afrika, eller hur? En värld av information finns ett knapptryck bort på Google, liksom NE - inget letande i bokhyllorna och kånkande med dyra läderband.

El Pais, Washington Post, alla svenska riksmedia och allt detta är bara ett knapptryck ifrån dig. Gratis.

Om du fortsätter med din internetbojkott sÃ¥ kommer kunskapsklyftan mellan dig och de som är uppkopplade att snabbt vidgas sÃ¥ att du blir förpassad till en filosofisk “twilight zone”.

Jag hoppas att Ann-Marie Skarp ger dig en Internetkurs och uppkoppling i födelsedagspresent, om nu det fullständigt hårresande ryktet är sant att du aldrig går upp och inte ens har en epost-adress.

Om hon till äventyrs tycker att detta lilla inlägg är intressant så förmedlar hon säkert detta till dig. Kanske blir vi till slut vänner på Facebook ?

/Paul Ronge

 

Flippflopp

Sista inlägget för i år blir garanterat kort:snart dags att fira!

Flippar (och där Mattias i Dagens Medias intervju fick hålla sig till branschens ankdamm tar jag ett steg över pölen):

Störst worldwide: Barack Obama. Med skräckblandad beundran sÃ¥g jag pÃ¥ plats honom vinna presidentvalet i USA med en retorisk skicklighet som slÃ¥r Churchill, Kennedy och Martin Luther King tillsammans sju dagar i veckan. Min rädsla grundade sig pÃ¥ om han kunde leva upp till sin fulländade retorik i praktisk handling. Hittills har han gjort det i sin mycket intelligenta regeringsbildning och sina sparsmakade men tunga utspel. Bara ingen skjuter honom…

Störst hemma: Anders Borg. Han har blivit ett veritabelt varumärke. Där Sträng hade sina hängslen har Borg sin hästsvans och ringen i örat. Jag tror han kan bli precis lika stor. Svenska folket behöver en finansminister att älska (och hata) igen efter figurer som Allan Larsson och Bosse Ringholm.

Ericsson. Efter ett drygt år av spott och spe från diverse ekonomijournalister och analytiker fick Ericsson tidigarelägga sin tredje kvartalsrapport eftersom förståsigpåarna hade dissat Ericsson-aktien för mycket. Aktien rusade och står sig än, trots finanskris. VD Carl-Henric Svanberg och informationsdirektör Henry Sténson står än mer stärkta genom detta år av osaklig stenkastning. De som ville fälla tolvtaggarna har återvänt från jakten tomhänta. Detta borde hända oftare efter ett drev: happy ending!

FRA-kampanjen. Bloggarnas och alla demokratiska krafters seger över “Storebror ser dig”. Säkert Ã¥rets mest lyckade kampanj och en fjäder i hatten för alla bloggare som gjorde skillnad.

Blondinbella. Hon är landets mest överlägset lästa bloggare och då ska hon ha credit, även från alla som tycker att hon är en ytlig 18-åring med noll koll. Grattis Isabella, Gott Nytt År och död åt Jante!

Det var fem flippar, men jag har så här inför årets sista skälvande timmar bara lust att slå fast en flopp:

Mona Sahlin. Din nya rödgröna röra är tragisk och en återvändsgränd. Gör något. Tänk. Håll framför allt undan fjäskande stofiler som Bengt Silfverstrand och Jan Andersson, de stökar bara till det för dig.

Detta är min nyårsönskan, att Sahlin kommer in i matchen igen. Just nu leder Alliansen med hundra-noll oavsett vad opinionssiffrorna säger. Och det är inte bra för en demokrati som nu är på väg mot ett tvåpartisystem i praktiken.
Gott Nytt År och Gutår kära vänner och ovänner

/Paul Ronge

Många talar om att USA-valet 2008 främst kom att handla om retorik och mindre om realpolitik. Nu någon vecka efter att Obama blev vald till USA:s 44:e president kan man också konstatera att valet i stor utsträckning kom att handla om humor. Aldrig förr har väl så många runt om i världen samtidigt diskuterat Saturday Night Live-sketcher, delat videoklipp och podcasts, skrivit blogginlägg om Palins senaste groda. Otvivelaktigt störst bland de som drev med valrörelsen blev fantastiska Tina Fey, tidigare manusansvarig på Saturday Night Live som nu ligger bakom egna succéserien 30 Rock.

New Yorker gjorde en uppmärksammad och kritiserad förstasida med Obama som utklädd terrorist. Till och med McCain-lägret kallade omslaget för smaklöst. Tidningen menade att det var politisk satir.

Politisk satir är förstås intet nytt under solen. Vi har alla sett Nixon-karikatyrer, Clinton-satirer för att inte tala om de senaste årens Bush-imitationer. Men känslan är ändå att den politiska satiren fick ett genombrott under valrörelsen, inte minst tack vare de möjligheter som sociala medier skapat när det gäller att snabbt kunna dela, kommentera och sprida information.

Många journalister och bloggare har tagit upp frågan om hur de politiska partierna i Sverige kommer att inspireras av USA-valet när det gäller kommunikation genom sociala medier. Frågan är hur svenska komiker rustar för den kommande valrörelsen. Med all respekt så har jag inte allt för höga förväntningar. Men det vore kul om riktigt elak, men smart, politisk satir kan få ett uppsving även här. Johan Rheborg som Fredrik Reinfeldt? Mia Skäringer som Mona Sahlin?

Här följer ett axplock av filmer som fick stor spridning under USA-valet.

Komikern Sarah Silverman uppmanar judiska ungdomar att åka till Florida för att övertala sina farföräldrar att rösta på Obama. Om inte Obama vinner skyller jag på judarna, säger Silverman i den här, lite annorlunda kampanjvideon.

The Great Schlep from The Great Schlep on Vimeo.

Amy Poehler och Tina Fey i Saturday Night Live. En variant på den famösa intervju som Katie Curic gjorde med Sarah Palin.

Klipp från den riktiga intervjun där Palin svarar på en fråga om hennes uttalande om Alaskas närhet till Ryssland.

Vlad och Boris sjunger om att de ser Sarah Palin från sitt fönster (i Moskva).

Har ni själva en favorit?

/Stefan Ronge

Svd:s Erik Augustin Palm skriver här om amerikansk politisk satir

Svt:s eminenta kulturmagasin Kobra tog upp politisk humor, med fokus på George W Bush, i senaste programmet, se inslaget här

Det var inte bara Barack Obama som vann i natt amerikansk tid - en jordskredsseger där John McCain inte bara erkände sig besegrad utan också tog av sig hatten i ett fantastiskt tal där han beklagade att Obamas mormor inte fick leva för att se sin duktige sonsons triumf.

Den andra vinnaren är TCO:s samhällschef Roger Mörtvik, med på Fokusresan som nu går in på sista dygnet.

Han utmanade oss alla i minibussen på väg till Virginia idag på en vadslagning om hur många elektorsröster Obama skulle vinna. Vid 270 elektorer är segern säkrad. Roger lade sig på 330! Insatsen var 5 dollar. Alla vi andra lade oss småfegt någonstans mellan 270 och 300 elektorsröster.

Roger är nu cirka 300 spänn rikare och kan stoltsera med äran att han som analytiker sopade golvet med oss andra.

Detta apropå stora segrar och små. Jag har sällan varit gladare över att förlora ett vad.

Gammaldags Hollywoodfilm

Hela den här resan har varit som att bo i en amerikansk film. En sådan där gammaldags Hollywoodfilm där hjälten kommer in som outsider och där slutet alltid är gott. Men som både Lotta Gröning och jag påpekade i TV4:s valvaka på House of Sweden, förväntningarna är enorma och risken för en svekdebatt om de inte infrias blir stor.

Exakt vid midnatt kommer Obama ut till de jublande folkmassorna samlade i Chicago. Han säger att USA är möjligheternas land. Han upprepar sin paroll om förändring, “change”.

Detta är en man som har vunnit en historisk seger.  Han har samlat 3,2 miljoner anhängare som skänkt från fem dollar och uppåt. Hans motkandidat om fyra år behöver skramla ihop en biljon för att matcha hans kassa. Han har skapat det största webb-nät av supportrar som någon politiker mäktat med. Det finns muskler. För amerikanerna, som nu sitter i en fruktansvärd skuldfälla, är det bara att hoppas att han är lika bra på att göra som att tala.

/Paul Ronge

Nu handlar det bara om timmar - får USA sin första svarta president eller sin äldsta någonsin, med USA:s första kvinnliga vicepresident i släptåg i Vita Huset?

Klockan 20.20 (02.20 svensk tid) ska Lotta Gröning och jag prata om presidentkandidaterna och deras personliga retorik i TV 4 på deras valvaka i House of Sweden, vår ambassad med Washingtons vackraste läge.

Idag har vi besökt valstugor i Loudoun County, Virginia. Ökningen av antalet registrerade röstberättigade är enorm. I en valkrets från 140.000 till 180.000 av cirka 240.000 möjliga röstande. I USA är det stort.

Köerna har varit upp till en timme berättar den demokratiska valarbetaren Penny, i CNN pratar de om köer på 5-7 timmar i vissa delstater.

Den sista vallokalen är en gymnastiksal i en skola där väggarna pryds med sedelärande uppmaningar som: “Never give up”, It’s all about attitude”, “Let’s all be good sports”.

När vi lämnar vill den Demokratiske valarbetaren ta en bild. “Say Obaaaaama”, skojar hon och drar upp smilbanden.

DÃ¥ studsar Republikanen fram och skriker: “Say Paaaalin”.

Och båda skrattar.

Tidigare under dagen har Mary Kimm, publisher på The Connection Newspapers i Westpark, Virginia berättat för oss i Fokusgruppen att man räknar med att vart femte hus kommer att gå till utmätning.  Huspriserna är ner 20 procent och fortsätter falla. Kommunerna blir av med fastighetsskatt och skolan kommer att drabbas. Den amerikanska ekonomin är på väg från kristid till istid.

Så om Obama nu vinner den jordskredsseger alla väntar sig så har han också att möta en morgondag med tung baksmälla. Sannolikt står vinnaren ikväll inför den storsta utmaningen för någon amerikansk president i modern tid.

/Paul Ronge