Om du ställer dig upp och kastar en sten är chansen stor att du träffar en keynote-presentation om sociala medier. Och i många av alla dessa presentationer framhålls, med rätta, lyssningsaspekten som central i kommunikation på den sociala webben. Rätt använd, menar presentationerna, är den sociala webben en ständigt pågående fokusgrupp, där människor berättar vad de anser om dina produkter eller tjänster. Jag håller med - och har skrivit om verktyg för att lyssna på konversationer online tidigare. Men idag förblir stora, viktiga områden obevakade eftersom de saknar stöd för RSS (Forum) eller saknar sökfunktioner överhuvudtaget (artikelkommentarer på mediesajter).

Gemensamt för forum som familjeliv.se och artikelkommentarer på mediesajter är att de är notoriskt svårbevakade. Vill jag bevaka bloggkommentarer finns det en tjänst för det. Medieartiklar - en tjänst. Bloggar, mikrobloggar, videoinnehåll, bilder, events, bokmärken: check, check, dubbelcheck. För amerikanska forum finns tjänsten Boardtracker men den fungerar inte ens hjälpligt för svenska ändamål. En svensk tjänst som försöker sig på detta är forumsök.se. Sökmotorn baseras på Google-tjänsten (Beta) Google anpassad sökning. Initiativet är lovvärt men sökmotorn hittar inte till inlägg på stora forum som Familjeliv och saknar det viktigaste: stöd för RSS på sökningar.

Alltså: om du arbetar för exempelvis Brio, är intresserad av vad som sägs om barnvagnarna på ett av Sveriges största forum -  Familjeliv.se, kan du inte gå den enkla vägen att göra en sökning på Brio och andra relevanta sökord direkt på Familjeliv för att sedan spara RSS-flödet för sökningen. Av den enkla anledningen att Familjeliv, liksom majoriteten av forum inte har support för RSS på sökningar. Därför är du  tvungen att göra en sökning på Google, välj att söka av enbart domänen www.familjeliv.se i avancerade sökningar, spara adressen till sökningen, gå till tjänsten feedmysearch.com (tjänsten ligger just nu nere), klistra in Google-adressen, spara RSS. Lösningen är långt ifrån optimal.

Ett annat, ofta bespottat område, själva badlands på den sociala webben, är artikelkommentarer på traditionella mediers sajter. Här är aktiviteten febril, här representeras bredare demografier än på bloggar eller mikrobloggar, här blandas grovarbetare med akademiker, här blandas barnvagnstips med varumärkesavrättningar a la carte.

Aftonbladet.se får varje månad 80 000 kommentarer på sina artiklar. Över 2 600 kommentarer per dag. Över 100 kommentarer per timme.

Hur exponerar Aftonbladet alla dessa åsikter? Ett elakt svar är inte alls. På bloggar är vi vana vid att se widgets där de senaste kommentarerna på innehållet dyker upp. På Aftonbladet liksom andra mediesajter göms kommentarerna undan på varje artikel. Och - kommentarerna är, liksom på andra stora mediesajter, inte ens sökbara. Utan att dra för stora växlar på detta undrar jag om inte den anonyma tillvaron medverkar till nivån på kommentarerna. Kackerlackor trivs bäst under stenar.

Vad detta betyder för mediers hushållning med befintliga värden är en viktig framtidsfråga. Bloggen Same Same But Different ställer frågan “Men hur fångas dessa kommentarer upp?” i sin veckosammanfattning. Aftonbladets chefredaktör Jan Helin väcker själv frågan om hur läsarkommentarer och läsarmedverkan bättre kan utnyttjas. Och viljan att lyfta fram och använda läsarmedverkan finns där.

En annan fråga är vad bristen på tillgänglighet betyder för möjligheterna att använda alla dessa åsikter för att lyssna. Självklart är det hyperintressant för företag att läsa kommentarer på artiklar om företaget eller konkurrenter. Eller andra artiklar där företaget plötsligt nämns i en kommentar. Men hur bevakar vi förekomsten av nyckelord i artikelkommentarer automatiskt? Det går inte. Inte ens genom att spara en RSS-sökning där enbart mediesajten söks av på Google. Google hittar nämligen inte artikelkommentarerna.

När Twitter fortfarande har en begränsad, om än stadigt växande, grupp av användare med yrken där du ofta har ständig tillgång till dator alternativt know-how och möjlighet att utnyttja tjänsten från mobiltelefon; när Facebook fortfarande är en gated community, om än självvald sådan; när bloggläsare fortfarande utgörs av långt ifrån alla samhällsgrupper - då blir kommentarer på traditionella mediers artiklar och inlägg i forumtrådar pusselbitar som saknas för att få hela bilden.

Från att ha doppat tårna i vattnet börjar nu allt fler gå i med hull och hår i ett socialt beteende genom Internet. Det är verklighet. Expressen får varje dygn 2000-3000 kommentarer på artiklar. Familjelivs 125 000 medlemmar skriver cirka 40 000 foruminlägg per dag och på sajten finns cirka 45 miljoner (!) foruminlägg totalt.

En strid ström av värdefullt babbel.

Alltså: När kommer svenska forum in i matchen och lägger till RSS-stöd?
Alltså: När tillåter svenska medier sökningar, med RSS-stöd, på artikelkommentarer? När börjar Eniro och Nyhetr.se indexera artikelkommentarer?

Hittebarnen förtjänar att komma in i värmen.

/Stefan Ronge

På Twitter: @stefanronge

Uppdatering: Johan Ronnestam tipsar om en Netvibes-baserad lösning för att sätta upp en snabb omvärldsbevakning. Min Google Reader/Feedly-lösning hittar ni som sagt här.

Uppdatering 2: Martin Jönsson, redaktionschef på SvD skriver ett mycket intressant blogginlägg på Mindpark.se (en del av 100 inlägg på 100 dagar-satsningen). Just interaktivitet och läsarmedverkan löper som en ryggrad genom inlägget. Utdrag:

“Några år senare sade DN:s nyblivne chefredaktör Jan Wifstrand ungefär samma sak, då om artikelkommentarer till nyhetsartiklar på dn.se. Han talade om “struntpratsdiskussioner” och hävdade att “de läsare som bara vill spy ur sig i största allmänhet gärna får göra det någon annanstans, de skulle inte smutsa ner DN:s spalter”.

Den här hållningen till läsarnas röster och deltagande har dessvärre levt kvar på alltför många håll under en alltför stor del av decenniet.” Läs hela inlägget på Mindpark. Måsteläsning.

Alltid läsvärde Fredrik Stenbeck skriver om behovet av en dashboard att härska över alla flöden. Han ställer en retorisk fråga (för du kände väl till Early Octobers Social Media Lounge och 24hbc-projektet Brandstalking?):

“Reklam/PR/företagen kanske önskade att det fanns en startplatta klar, så att de kan fokusera på att göra det de är bäst på helt enkelt. Finns det kanske någon som erbjuder en plattform för att kunna starta ifrån. Byggd av personer som kan och brinner för Sociala Medier. Plattformen i sig borde fungera både som analysverktyg, aggregeringsplattform (bloggar, mikrobloggar, bilder, video etc) och publiceringsplattform.”

I kommentarsfältet kommer en klok synpunkt från Niclas Strandh (deepedition):

“Det finns en massa försök likt Social Media Lounge men fortfarande kommer man inte undan att det krävs manuell handpåläggning i slutänden. Alla algoritmer är i slutänden indikativa.”

Och här ligger knäckfrågan.

Stenbeck ställer  i sitt inlägg slutligen frågan “Är det så att PR-byrån nu kan ha koll på vad som sägs om deras kunder i sociala medier?”

Svaret på den frågan är ja. Låt oss titta på den (gratis) teknik och information som finns tillgänglig i dag. För det första: det allra mest krävande arbetet kommer i utgallring av relevanta sökord. Ingen dashboard (plattform) eller webbtjänst i världen kan hjälpa dig att hitta rätt här. Ni på företagen och organisationerna vet själva oftast bäst vilka sökord som är mest relevanta. När ni har er samling sökord (och ord som är irrelevanta för bevakningen, ord som skapar brus i sökningen), handlar det som att hitta alla möjliga källor för information.

Spara rss:er för sökningar på exempelvis bloggsökmotorer, mikrobloggssökmotorer, bloggkommentarer, forum (alla forum har tyvärr inte rss-möjligheter), sociala nätverk, googlesökningar, traditionella nyhetsmedier, bilder/videosök, Google Trends, bokmärken, inlänkar till er blogg, kampanjsida eller hemsida och branschens och konkurrenters pressinformation. Använd gärna sökmotorn Social Mention.

Fortsätt lägg till källor efter eget huvud.

Spara rss:er för all er onlineaktivitet, om sådan finns (twitter, friendfeed, facebook, egen företagsblogg, etc).

Spara rss:er för viktiga traditionella nyhetsmedier (SR Ekot, DN, Svd, DI, Expressen, Aftonbladet, GP, Sydsvenskan, Helsingborgs Dagblad, SVT Rapport, TV4 Nyheterna, CNN, BBC) etc.

Och för viktiga bloggar (konkurrenters företagsbloggar, opinionsbildare, experter etc).

Och för mest twittrade ämnen.

Använd Yahoo Pipes för att exempelvis filtrera generella rss:er (till exempel flödet för alla nyheter från aftonbladet.se) med de sökord som ni tagit fram. På Yahoo Pipes kan ni också filtrera rss:er för hur många inlinks träffarna (för att få ett värde på hur många som länkar till artikeln eller blogginlägget) har, ni kan baka samman alla rss:er (för exempelvis Nyheter) till ett rss-flöde, ni kan skapa er egen sökmotor, ni kan filtrera flöden på popularitet (med hjälp av tjänsten PostRank som räknar ut ett värde baserat på antal kommentarer, länkar, bokmärken, tweets mm). Kort sagt: Yahoo Pipes är fantastiskt.

Nu har ni rss:er för sökorden, rss:er som berättar vad som sägs om ert företag, vilka av artiklarna/inläggen som är mest diskuterade/länkade/kommenterade/twittrade och ni ser var det pratas.

Vad gör vi med all denna information? Här finns det olika mediokra möjligheter (därav intresset att skapa en dashboard för ändamålet). Min första rekommendation är att samla alla flöden i Google Reader. När det är gjort, prydligt uppsatt på mappar och undermappar, ladda ned webbläsaren Firefox (om ni inte redan använder den). Från Firefox, hämta en plugin som heter Feedly. Installera. Feedly är ett överskådligt och hanterbart skylfönster för informationen som ni la till i Google Reader. Här kan ni bokmärka, dela, mejla, twittra alla inlägg som kommer upp genom era rss-flöden. Ett klockrent arbetsverktyg. Google Reader kan ni fortfarande använda från mobilen och vid tillfällen som ni är på en annan dator (där Feedly inte finns installerat). Fungerar inte det här för er finns tjänster som Netvibes, överskådligt och grafiskt tilltalande men med, i mitt tycke, sämre verktyg.

I samma stund som Feedly (eller Google Reader) bygger in ett verktyg för att se grafer för sökningar över tid har ni en bra, gratis dashboard för att följa ständigt pågående konversationer. Som fungerar för att ett antal mänskliga hjärnor gjorde grundarbetet, tuktar och lägger till nya flöden och kan värdera resultatet.

Men, jag är inte den som är den. Jag tycker att vi definitivt ska kolla upp och utvärdera både Social Media Lounge (Johan Hedberg, som är en av personerna bakom tjänsten, är en smart person) och Brandstalking. Men att vi i dag inte har några möjligheter att hålla bra koll på konversationer om företag och organisationer är inte riktigt sant.

/Stefan Ronge

Uppdatering:

Glömde att nämna de två amerikanska (betal)tjänsterna radian6 och Scoutlab.

Manpower presenterar tillsammans med Kairos Future en ny undersökning. Fokus ligger på hur arbetsgivarna arbetar när det handlar om att utnyttja jobbsökandes onlinenärvaro som informationskälla inför anställningar. En motiverad undersökning som förstås lär få bra genomslag. Däremot skulle man kunna önska sig annat än fluffvinklar.

DN kör den förväntade rubriken “Arbetsgivare kollar jobbsökande på nätet” med ingressen “Tänk på vad du lägger ut för information om dig själv på nätet! (sic) Det är inte bara vännerna som kollar de sociala nätverken - arbetsgivarna gör det också och i värsta fall kan det kosta dig drömjobbet.”

Orwellvinkeln alltså. Men låt oss se på den fakta som erbjuds: 17 procent av cheferna i undersökningen kollar upp arbetssökande på nätet. Av dessa uppgav en fjärdedel av de sållat bort en arbetssökande baserat på nätkollen.

Min spontana reflektion är att rätt få svenska chefer kollar upp arbetssökandes onlinenärvaro. Märkligt. Samma chefer använder säkert Pricerunner när de ska köpa platt-teven, Sesam för att hålla koll på konkurrenten och google för ego-googling.

Och i DN-artikeln nämns Facebook och Linkedin som potentiella krutdurkar. Linkedin är ett nätverk för att visa upp sig för potentiella arbetsgivare och knyta kontakter. Att varken Manpower (som själva uppger att de inte använder sociala nätverk som informationskälla i sin rekrytering) eller cheferna i större utsträckning går in på Linkedin för att kolla upp en arbetssökande är - märkligt. Där kan finnas länkar till en personlig blogg (som användaren medvetet valt att dela med sig av), rekommendationer som inte finns på cv:n och Linkedin-grupper där den arbetssökande är medlem (ger fingervisningar om intresseområden). Det handlar om information som kontoinnehavaren vill att ni ska se.

Facebook då? Manpower-releasen vinklas mot just Facebook. “Facebook kan stoppa drömjobbet” är rubriken.

Krutdurk? Nej, inte heller någon krutdurk. Om en potentiell arbetsgivare gör en sökning på en person kommer den antagligen inte att se mer än ett foto, möjligtvis en lista på personens vänner men that’s it. Om arbetsgivaren däremot skulle ha tillgång till personens profil kan denne se privata bilder och uppgifter - men då börjar det det handla mer om övervakning än omvärldsbevakning.

I en kommentar på ett tidigare inlägg kom frågan om den personliga sfären upp. Där skrev jag följande, som för vissa läsare förmodligen är en självklarhet: Jag tror att det är nyttigt att ha en klar tanke om hur man vill använda sin onlinenärvaro, vare sig det är på Facebook, Twitter eller annorstädes. Det gäller ungdomar på väg ut i arbetslivet och alla andra som skapar konton på Flickr, Delicious, Friendfeed, Bloggy eller några andra av de tusentals andra webbtjänster som finns tillgängliga. Att chefer kollar upp dig på nätet behöver inte vara av ondo, det kan tvärtom vara det som faktiskt ger dig drömjobbet. Och fler, inte färre, arbetsgivare borde utnyttja den möjligheten.

/Stefan Ronge

PS.
Lisah Pettersson, journalisten som jag skrev om här, är tydligen tillsammans med PR-konsulten Jerry Silwer (som generöst delar med sig av ett rss-nyhetsflöde om PR, här) . Precis den typ av förhållanden som behövs för att överbrygga motsättningar och missförstånd mellan skråna. Önskan: fler journalist-pr-konsultpar 2009.

Uppdatering 1: Kulturbloggen skriver om Manpower-undersökningen här, Fredric Kjellberg här och Blogge Bloggelito här

Uppdatering 2: E24 som mest refererar till DN-artikeln

Tack alla ni som röstat på oss i bloggtävlingen YABA. Om du inte röstat, gå gärna in och lägg din röst på oss eller någon av de andra bloggarna.

Andras intressanta åsikter om manpower, pr, facebook, arbetsliv, sociala medier

För alla oss som sysslar med omvärldsbevakning i någon form har mediernas RSS-flöden blivit ett måste. I dag blir det allt lättare att prenumerera via RSS på det innehåll hos medierna som man är intresserad av. Du kan exempelvis välja att prenumerera på alla artiklar om ett visst ämne, senaste nytt, mest kommenterade artiklar eller blogginlägg från tidningens skribenter. Inget fel där.

Men om jag vill bli uppdaterad på alla artiklar som skrivs av en viss reporter från tidningens webb är det kört. Själv hade jag till exempel gärna haft DN:s Hanna Hellquist och Jonas Thente (medveten om att man kan prenumerera på hans blogg) och Svd:s Klas Andersson i min RSS-läsare.Det finns förstås olika, inte helt vattentäta, sätt att prenumerera på reportrar. Man kan till exempel prenumerera på en sökning på reporterns namn på sökmotorn Sesam.se eller söka på reporterns namn på tidningens hemsida och prenumerera på sökningen via en tjänst som tillverkar RSS från webbsidor. Men enklast vore förstås om tidningarna själva erbjöd detta.

Så, en enkel vädjan till Svd:s Martin Jönsson, Aftonbladets Kalle Jungkvist, Expressens Thomas Mattson och DN:s Charlotta Friborg och alla ni andra: lägg till reportrarna och skribenterna till era RSS-flöden tack. Det är nog inte bara vi PR-konsulter som skulle bli tacksamma. Alla har vi våra favoriter.

Ps. I en riktigt vacker värld skulle också alla omnämnda personer eller intervjupersoner i en artikel finnas längs ned på artikeln som klickbara “taggar” (gärna också reporternamn och ämnen). Ett klick senare så skulle vi få alla publicerade artiklar som taggats med personens namn, precis som det fungerar på bloggar.

/Stefan Ronge

Läs mer om hur RSS-flöden fungerar här

Några tidningars RSS-flöden: DN, Svd, Aftonbladet, Expressen, Dagens Industri, Resumé, Dagens Media

Hemgjorda RSS:er (från sökningar på Sesam.se) för Hanna Hellquist, Jonas Thente, Klas Andersson

RSS-flöde för Ronge Kommunikation