Inlägg taggade med "Second Opinion"
 
 

“Lex Liza”: Är bloggarna de nya granskarna?

Journalisterna - den tredje statsmakten - måste granskas lika hårt som alla andra makthavare - det är en sanning allt fler skriver under på.

Och journalister gillar inte granskning av sig själva. Ingen har beskrivit detta bättre än Liza Marklund själv i en krönika med titeln “Journalister ska inte komma undan”.

ÄndÃ¥ är det precis det hon försöker göra och ingen kan vara mer “ömtÃ¥ad” än hon när hon, enligt Expressen för första och enda gÃ¥ngen, tar till orda om Gömda-skandalen.

Jag kan som gammal reporter se hur sprÃ¥ket “slirar” i ovanstÃ¥ende intervju. Det är mycket “Antonsson pÃ¥stÃ¥r” och artikeln vinklas utifrÃ¥n att det skulle handla om “tvÃ¥ partsinlagor”, när sÃ¥ mycket är rena faktafrÃ¥gor av typen: Är det som pÃ¥stÃ¥s av Mia i “Gömda” sant eller falskt?

Bloggaren Jerry har lagt ner ett hästjobb pÃ¥ att ur Antonssons bok göra ett koncenterat av det som är falskt i “Gömda”. Han har ocksÃ¥ ett komplett artikelarkiv om det som har skrivits i frÃ¥gan.

Trots att Marklund försöker tiga ihjäl skandalen sÃ¥ dör den inte. Den tar exempelvis ny fart idag när “The witch” fÃ¥r Blue Publishing att lova kontrakt till alla författare som lämnar Piratförlaget.

4932 personer har, när detta skrivs, sett Annika Widebecks utmärkta program i TV4 Nyhetsmorgon på Youtube.

Men Widebeck, Johanne Hildebrandt och Staffan Heimerson tillhör undantagen i journalistkåren. Den är inte bra på att granska sig själv - för att uttrycka det milt.

Hur Liza Marklund och Piratförlaget än försöker blanda bort korten sÃ¥ var det hennes trovärdighet i rollen som journalist som gjorde att “Gömda” uppfattades som en sann historia och som gjorde att den därför blev en sÃ¥dan bestseller och som gjorde författarna stormrika.

En annan journalist, mutmisstänkt för att ha utnyttjat sin roll som journalist för att tjäna pengar, är Trond Sefastsson. Han fÃ¥r nu nytt jobb av Patrik Engellau i “Den nya välfärden” i ett projekt som kallas “Mediegranskarna”. Jag tycker visserligen det är att sätta bocken som trädgÃ¥rdsmästare. Men det ligger verkligen i tiden med mediegranskning. Här är ytterligare ett exempel, sajten Second Opinion ska ge de som misshandlas i media en chans att lägga till rätta. Hittills har den inte imponerat pÃ¥ mig, men den kanske tar sig när sajten lanseras pÃ¥ allvar.

De som hittills imponerat mest på mig är Monica Antonsson och alla bloggare som Jerry, The Witch, Ingrid Carlqvist, Thomas Hartman med In The Pendent, Ramona Fransson med sin namninsamling och alla andra som grävt, redovisat fakta och hållit grytan kokande. Jag har själv funderat väldigt mycket på detta och skulle jättegärna vilja få in synpunkter och förslag: Vad gör man för att få en mer hållbar och effektiv mediegranskning överlag?

Kanske är det ett “Lex Liza Marklund” att bloggarna är de nya granskarna (av granskarna är det kanske bäst att lägga till)?

/Paul Ronge

Uppdatering 1: Här skriver Dagens Media om min kritik.

Uppdatering 2: Tidningsutgivarnas VD Anna Serner börjar syna Marklundaffären.

Uppdatering 3: Här skriver Eva Westerberg om Marklundaffären. Hon länkpuffar också för Neos debatt om Mediemakt på torsdag.

Klippt för “Uppdrag Gangstring”?

I dag, onsdag lägger Vägverket ut hela Uppdrag Gransknings intervju med generaldirektören Ingemar Skogö pÃ¥ sin hemsida. En och en halv timmes ljudupptagning ska bevisa hur Uppdrag Granskning klipper och “gangstrar” för att fÃ¥ fram sin vinkel.

Samtidigt bildas nu “Second Opinion”, där den huvudsakliga affärsidén är att företag och organisationer ska kunna betala för att dementera och “lägga till rätta” journalisternas ljug, nÃ¥got som Lars Adaktusson - Janne Josefssons främsta hatobjekt bland de mer slätkammade murvlarna - ivrigt hejar pÃ¥. Lägg därtill alla mediekritiska bloggare sÃ¥ ser ni att vi börjar se en pyrande revolution mot den tredje statsmakten - pressen.

Det är utmärkt, ett sundhetstecken, att medias monopol på rätten att beskriva verkligheten ifrågasätts.
Men de första stegen i revolutionen (som i alla radikala omstörtningar) är stapplande. Exempelvis: Vägverket har ljudbandat. Vem orkar lyssna pÃ¥ Skogö i över en timme? Varför inte filma tillställningen lika gärna? Det skulle vara roligare och ge mera tryck. Uppdrag Gransknings Nils Hansson har ocksÃ¥ helt rätt när han säger: “Vi klipper ut de relevanta delarna. Det är det som är journalistik”. Vägverket mÃ¥ste helt enkelt visa att viktiga budskap i Skogös resonemang klipptes bort, annars blir publiceringen av ljudbandet pÃ¥ hemsidan helt poänglös.

Second Opinion tar inte ansvar för vad som publiceras bara kunderna betalar. Det innebär att företag med feta plÃ¥nböcker och tunna argument kommer att kunna dementera hejvilt och att välrenommerade företag kommer att kunna trängas med rättshaverister i dementikön. Bi Puranen kunde kanske bli en bra kund. Hon skulle ju ha mÃ¥nga militärmiljoner att satsa för att “lägga till rätta” . En verkligt lönande “Bi-syssla” .

Med detta sagt: revolten är av godo. Men medias makt är stark och bör inte underskattas. Ju förr stapplande steg blir spänstiga och bestämda, desto bättre.

/Paul Ronge